Kulturlämning

"Å där börti har ja gräft ner nöe!" (och där borta har jag grävt ner någonting). Jag och Lotta stod som frågetecken och undrade vad farfar egentligen hade grävt ner där börti. Det kunde han inte minnas, men tydligen hade han som barn haft för vana att gå och gräva ner diverse prylar här och var på gården.

Vi ägnade alltså lördagen åt att hälsa på min farmor och farfar. Hos dem fick vi en guidad tur genom Nykroppa, där vi bland annat besökte resterna av farfars barndomshem. Som nioåring flyttade han in hos sin mormor och morfar i det lilla torpet på Hammaråsen. Därifrån hade han sju kilometers promenad genom skogen för att ta sig till skolan. Där bodde de till 1950 var hans mormor var död sedan tre år och hans 89-årige morfar började få svårt att gå de sju kilometerna till konsum för att handla. Farfar var 17 år gammal, skaffade jobb och lägenhet centralt i Nykroppa, där han försörjde sin morfar och sin kusin. Han hade det inte alltid lätt, min käre farfar.

En liten opersonlig minnesplakett över Hammaråsens torp.

Det som återstår idag av det gamla torpet är inte mer än grunden och delar av murstocken.

Sinnersten i husgrunden.

Höganäs-tegel från murstocken.

Farfar hittar ett dörrlås. Nästa gång ska han ta med sig metalldetektorn och se om han kan hitta någonting av det han grävde ner på 40-talet.

Annan minnesvärd kommentar från lördagen:

Farfar i förbifarten: -Å där bor min urmakare, men han är jämt helt färdig, så han dör nog snart.

Farmor sympatiskt: -Ja, det vore väl gött åt'n