Idag blötte jag ner en gubbe. Det var inte avsiktligt, och inte heller medvetet, men blöt blev han. Lite i alla fall. Det gick till som följande:
Klockan var omkring nio på morgonen, jag kör längs Sågverksgatan, precis som jag brukar göra omkring niotiden de flesta mornar. spöregnade gjorde det också. Många hål och gropar är det i vägen också. Idag var det vattenfyllda hål och gropar. Vid en av dessa vattensamlingar hade en gubbe parkerat sin lilla rostiga skåpbil. Samtidigt som jag kommer ikapp den parkerade rostiga lilla skåpbilen, rundar den lilla rostiga skåpbilens ägare fronten på sin lilla rostiga skåpbil. "Fan!" hinner jag tänka, och väjer sådär lagom mycket, så att jag inte ska utgöra någon fara för den övriga trafiken. Lite vatten stänkte kring mitt framhjul, men gubben såg ut att ha klarat sig ganska torrskodd. Jag försökte se i de igenregnade backspeglarna ifall han såg blöt ut. Jag såg inget i de igenregnade backspeglarna, men drog en suck och tänkte att det måste ju ändå gått bra.
Jag kör vidare de tvåhundra metrarna till Lundbergs för att köpa min frukostmacka. När jag har parkerat kommer en liten rostig skåpbil i hög hastighet och ställer sig på tvären bredvid mig. "Aj fan, jag blötte visst ner honom" hinner jag tänka innan en fly förbannad gubbe kommer farande mot mig. "Aj fan, jag blötte visst ner dig" hann jag säga innan han började skälla ut mig efter noter. Han står och skriker, jag ber om ursäkt allt vad jag orkar och frågar om jag kan kompensera honom på något sätt. Gubben skriker att han ska polisanmäla mig för smitning. Jag tycker att det är lite att ta i, men det säger jag inte. Istället försöker jag ge honom lite personuppgifter, så han lättare ska kunna göra sin polisanmälan. Han lyssnar inte. Han skriker lite till, tar bilens registreringsnummer, förklarar att jag "ligger jääävligt pyyyyrt till", och beger sig iväg.
Nu kära herr Gubbe vänder jag mig till dig. Jag försökte be om ursäkt, du godtog den inte. Jag tänker inte försöka igen. Så här i efterhand har jag reflekterat lite. Först och främst såg du jäkligt torr ut för att ha blivit så illa nerstänkt. Det är möjligt att du var lite blöt om smalbenen på dina färgfläckade snickarbyxor. Men kom igen nu, vad fan, vad är lite vatten på benen för en arbetarman som ändå går i bomullskläder i vårens hittills tynsta regn? Och vidare så tycker jag synd om dig, du kan inte ha mycket skoj i livet om du slösar frukostrasten på att skälla ut någon som kört i en vattenpöl en morgon när gatorna i hela jävla värmland är vattenfyllda. Du måste brutit mot ett otal trafikregler när du hastade ikapp mig också. Vore jag i samma situation skulle jag inte under några omständigheter lägga så mycket kraft på att köra ikapp och skälla ut en stressad budchaufför. Alltså måste jag vara så förbannat mycket mer harmonisk och välmående som person än vad du är.
I mina framtidsvisioner ingår inte heller att kajka runt i en liten rostig skåpbil på Lammberget om 30 år heller. Jag har hela livet framför mig. Du har det mesta bakom dig, och kajkar runt i en liten rostig skåpbil på Lammberget.
Vem ligger pyrt till egentligen, gubbe?
Blåsfisken får illustrera blötan i blogginlägget, medan jag väntar på att ett Swat Team stormar huset.
