Nu är du allt avundsjuk, Magnus

Lotta gav mig en tidig julklapp!

Tumme

I nyvaknaste och tröttaste laget kastar jag mig ut i garaget. Har med nöd och näppe lyckats undvika att slå ihjäl mig i nysnön. Den gamla motorn hostar igång redan på tredje försöket. Forcerar bestämt snödrivorna. Sladdar ut på Bruksgatan. Dundrar genom Skived. Kommer bli högst fem minuter sen. Motorn dånar när jag varvar motorn vid 70-skyltarna. Amazonen går som ett diesellok på den snötäckta vägen genom skogen.

Ser ett par baklyktor lura bakom nästa kurva. Så tar det tvärstopp. Bakljusen rör sig stadigt i ca 40km/h*. Bakljusen tillhör en stadsjeep. Stor som ett hus, fyrhjulsdriven, med abs, antispinn, antisladd, och fan och hans moster. En bil med i största allmänhet goda köregenskaper. Och i dessa 40km/h* smögs det fram genom skogen och vidare in i civilisationen.

Så därför ska jag dela med mig av en mycket enkel tumregel till alla som kör bilar med i största allmänhet goda köregenskaper, som till exempel stadsjeepar, fyrhjulsdrivna bilar, bilar med diverse elektroniska olycksförhindrande system, och egentligen vilken jävla bil som helst som är tillverkad på den här sidan 80-talet. Här kommer den:

Så länge du ser en rostig gammal Amazon i backspegeln kan du utan fara köra lite, lite fortare.

*nu har jag ju ingen hastighetsmätare, men uppskattningsvis gick det i 40km/h

Skum tomte med svartkaffe

Idag har det handlats glögg och pepparkakor som det ska bjudas på vid kunddisken på Lucia.

Jag är enormt skeptisk till att det kommer bli någonting över åt kunderna.

Sockerslottet, som gammal tvåögd ryss med tungstensdia ser det.

Haiku till såna som Andy

Fast med "e" istället för "ä"

Tryckarens humor

Idag printade jag en fil som hette BottHole.pdf

Gultonat torg
Ingridienser: Risig lådkamera, fel film, avbitartång, god vilja. Agitera varsamt under 10 minuter i D76.

Till handling

Matvaruaffärer är de absolut vidrigaste ställen som finns. Jag mår aldrig så dåligt som när jag är ute och handlar mat. Affärerna i sig har jag inget otalt med. Problemet är alla människor som handlar där. Visst, jag erkänner att jag aldrig har mycket till övers för folksamlingar, men när folksamlingen befinner sig i en affär händer något. Alla förvandlas till långsamma sävliga människor som dräller omkring och är ivägen, eller till hetsiga dårar som härjar omkring och tränger sig och är i vägen. Folk som står och tittar på saker jag har tänkt titta på. Fördömande människor som gräver med blicken i min korg och analyserar mitt liv. LÅT MIG VARA I FRED FÖR FAN! tänker jag tyst åt alla som ser mig.

Man tycker ju folk kunde visa lite jävla respekt och snällt vänta ute på parkeringen tills jag är klar med mina inköp. Eller åtminstone skriva en välplanerad inköpslista med punkterna ordnade efter hur varorna är ordnade i affären. Affärer ska vara enkelriktade. Och om du missar nåt på vägen, då går du fan inte tillbaka och hämtar det. Du har förverkat din chans och får snällt vänta till nästa gång. Tillsvidare hatar jag er alla varje gång köttfärsen är slut.

whiletheyKILLKILLKILLKILLKILL THE POOR

Av någon outgrundlig anledning kom jag att tänka på www.haket.com igår kväll. En skribentsida som jag hängde en del på för några år sedan. Inte nog med att mitt konto finns kvar, Tydligen är jag guldmedlem, vad nu det innebär. Därtill gillar jag den version av mig själv som uppdagades på haket. En alldeles lagom sympatisk Bulle för min smak. Presentationen på sidan består i en bild av Jello Biafra och textraden "God told med to skin you alive." I min samling alster hittade jag bland annat följande mycket konstruktiva artikel:

Fyra hörnstenar för progression

Nu jävlar ska det bli ordning i samhället!

Vår värld är förgiftad. Förgiftad av svaga. Det är sanningen. Vi friska människor som bär samhällets ansvar på våra axlar sinkas ständigt av svaga människor. Ekonomin är på väg utför. Överkonsumtionen är ett faktum. Oljekrisen stundar. Sett från en synvinkel kan man faktiskt påstå att Adolf Hitler och Pol Pot var inne på rätt spår. Det Adolf hade fel i var att judarna var problemet. Judar är bra att ha. De brukar vara rediga människor. Nej, det Pol och Adolf hade rätt i var att vi måste börja sålla lite för att få ordning på människorasen. Vi kan inte fortsätta hålla handikappade, arbetslösa och pensionärer med mat och husrum på samma sätt som vi hittills har gjort. Därför har jag börjat fila på fyra punkter som förhppningsvis kommer utgöra starka hörnstenar i den framtida världspolitiken:

1. Abort av handikappade foster. Ser man att ett ofött barn är handikappad, så vet man att det kommer bli en belastning för samhället. Dessutom kommer det aldrig få leva ett värdigt liv. Så varför inte lösa problemet när man kan?

2. Tvångssterilisering. Sterilisering har blivit för tabu-belagt på sistone. Vem vill egentligen ha icke arbetsföra föräldrar med en massa ungar som dräller omkring? Jag lämnar frågan öppen.

3. Uppmuntran till homosexualitet. För att dra ner befolkningsökningen är homosexualitet en bra väg. Av två män blir inga barn. Självklart kan vi då inte heller tillåta att dessa skaffar barn genom provrörsbefruktningar och sånt. Adoptera däremot tycker jag de gott kan få göra. De barn som redan finns måste ju ändå få växa upp till rediga arbetare någonstans.

4. Exploatering av u-länder. Många u-länder har många människor och stora naturtillgångar. Varför är de då så fattiga? Vi måste helt enkelt hjälpa dem på traven. Därför bör alla arbetsföra i u-länder genast traska ner i gruvorna och börja hacka malm åt oss som behöver resurserna, så kan vi från rikare länder stå med mat och enklare husrum åt malmhackarna.

Det har daltats för mycket de senaste århundradena. Det är dags att vi tänker tillbaka på hur forna stormakter höll ordning på sina rikedomar. Om vi börjar i de här fyra punkterna, kommer vi snart få ordning på vårt samhälle.

Fotot: Ur en skamfilad lådkamera från 30-talet, framkallad igår i källarkylan. Men jag får tamejfan skärpa mig nu. Fota statyer sådär. Skäms.

Stryk

Lyssna på Danko Jones på låg volym. Det är så jag vill slå mig själv.

Hyvla handlov

Hade lite bråttom, slarvade lite. Det gjorde inte så ont, men såg jäkligt läskigt ut när knivbladet försvan in under huden. Utan ett ljud, utan något motstånd över huvud taget paserade kniven handloven och smög sig in under skinnet och lyfte mjukt av ett par kvadratcentimeter.

Butterflys och ramboknivar eat your hearts out. Nästa gång jag ska ut och slåss på stan är brytbladskniven mitt självklara val.

Tatuerad torso

Idag har vi varit på loppis i Skived. Det mesta bestod i allehanda restlager från 80-talet och framåt i plastig Galne Gunnar-anda. Det var resetandborstar i plastfodral, midjeväskor i nylon, jeansshorts för 10 kronor. Ett och annat lyckades vi dock fynda. Bland annat gardintyg för 12 kronor metern. Och vi är nu stolta ägare till ett varsitt par rosa sockiplast i storlek 36 respektive 43.

I ett avsides rum bakom kassan kändes det som ett dödsbo hade hysts in i sin helhet. Där fanns allt man kan tänka sig en äldre dam kan behöva i sitt hem, inklusive skinfåtölj, piano och den höj-och sänkbara sjukhussäng, där hon med all säkerhet slutat sitt liv. Men mest makabert av allt var nog den tatuerade torson vid fönstret. 125:-, meddelade prislappen.

Entusiast

Min bank, som även råkar vara mitt försäkringsbolag, har en så kallad entusiastförsäkring för såna tycker om att åka omkring och förorena luften med halvsekelgamla bilar ,i oljeindustrins glansdagars anda. Och billig är denna entusiastförsäkring. Gött, tänkte jag. Billiga försäkringar sitter fint när plånboken är tunn!

Jag hörde mig för, och fick reda på att det som krävs är att bilen är minst trettio år gammal. Inga problem, det klarar vi med nära femtio procents marginal. Sedan behövde man även ha en mindre entusiasmerande bil försäkrad hos bolaget i fråga. En bruksbil. Inga problem det heller, eftersom Lotta just har fått Skodan Bruno, som står i mitt namn. Så, jag gick och skaffade ansökningspapper och började läsa det finstilta.

*Bilen ska vara minst trettio år gammal; check.

*Man ska ha en bruksbil försäkrad hos bolaget; check.

Så blev det värre.

*Bilen ska vara i fint skick. Det är ju ändå något ganska subjektivt, men vaffan, rutorna är hela, fälgarna nylackade, och bilen är ju besiktigad; check, kan vi säga.

Man får inte köra mer än 500 mil per år. Hm... jag kanske paserar det en bit, men å andra sidan fungerar inte trippmätaren; check, säger vi.

Sen blev det knivigt och jag blev arg.

*Strax efter att jag hade lastat baksätet fullt med spånskivor och surrat fast två lastpallar på taket läste jag följande: "Härmed intygas att bilen inte används som bruksbil."

Vad i helvete?

Vad ska man annars göra med sin bil?

Inte fan behöver man någon försäkring om man ska ställa bilen i ett garage och visa upp för gubbarna i sin lokala Rotaryklubb efter konjakssuddiga fredagkvällar. Det borde snarare utlysas straffskatt (eller ska det heta "kommunal avgift" under nuvarande landsstyre?) och skottpengar på såna beteenden. Vad för jävla entusiast är man om man nyttjar sin bil som en jävla tavla på väggen? Nej fan. Ut och kör, vänner! Bevisa för världen att gammal är äldst, att förgasarmotorer utan avgasrening är grubbigast och att en riktig entusiast står över såväl sänkta samlarvärden och bleknande lack som sinande oljeresurser som stundande istider.

Ni övriga; elbilar är bra. Skaffa elbilar i miljövänlig plast, så jag kan fortsätta dundra omkring i min plåtskorv och färga världen grå med mitt avträde.

Om Jimi körde Mitsubishi

Beväpnade män har tagit över min cykelväg

Hur lockande det än är att sätta på sig en älghornshjälm så tror jag bestämt det får bli reflexväst när det bär av genom skogen i gryningen.

Pinhole Zorki Fulscanning

Grill

När det är oktober och man målar fönster är det inte utan att man saknar sommaren lite. Även om variatonerna i nederbörd är försumbara, så var det åtminstone inte så satans kallt för ett par månader sen. Men nu hänger sovrumsfönstret på plats igen, och till nästa rum ska vi se till att fixa lite bättre isolering än en kapa-skiva när rutorna hänger på tork i källaren.

Black Hole Sun

"Framtiden är här!" Att kommunicera har aldrig varit så enkelt. Till och med min morfar har en e-postadress. Till och med staten streamar bild och ljud. Alla publicerar allt. Upphovsrättsskyddat material blir till allmän egendom. Man kan ge uttryck för vad som helst till vem som helst och ta del av vilka uttryck som helst av vem som helst. Yttrandefrihetens viktigaste verktyg finns tillgängligt var jag än vänder mig. Och hur nyttjar jag det? Jo, jag tittar på grunge-rock från 90-talet.

Pysselkväll

Ikväll har det shoppats och pysslats. Vi tog en sväng förbi Biltema och inhandlade diverse nödvändigheter. Sedan tog vi en tur till Obs för att kika på utemöbler. Snabbt insåg vi att säsongen för utemöbler var förbi, men en vänlig butiksarbetare tog med oss till lagret och plockade fram ett paket med ett litet runt bord och två stolar. Prissänkt från 597 till 99 kronor. Vi köpte tre uppsättningar på stört, gav en till Barbro och ställde upp de övriga två på veranda och balkong.

Så började pysslet. Lotta byggde skohylla medan jag moddade lampa.

Idé: En äkta vintage oljelampa från Biltema ska kombineras med den billigaste solcellslampa ett av Karlstads stora köpcenter kan frambringa.

Uppackat. I bakgrunden bygger Lotta frenetiskt.

Isärplockat. Här har min ökända finmotorik lyckats spräcka oljelampans glaskupa och spilla glassplitter i Lottas tofflor.

Reflektor monterad. Och vem behöver egentligen glaskupor på sina lampor?

Efter en omgång med tång mattkniv och skruvmejsel är kablaget draget och elektronikpaketet inbökat i oljelampan. Lite finjustering kvar bara.

Och fungerar gör det också!

Upphängd på balkongen, med solcellerna på taket. Uuuuuuhh (i falsett) vad fint.

Båt

Tjoho. Klockan är nästan tolv, och nu sätter jag mig ner för att ta det lugnt en stund. Imorgon är det seglingstävling, och det är meningen att jag ska vara boss för det hela. Tack vare det har jag ägnat min fredagskväll åt att blåsa upp bojar, sortera flaggor och härja runt och rota nere i hamnen. Jag har alltid föreställt mig att när man är chef över nåt så ägnar man sig mest åt att delegera ut arbetsuppgifter, ge order och sitta ner. Men inte då. Nu ska jag sova ett par timmar, sen ska tävlingen hållas ihop. Godnatt små barn.

Så lovade jag ju att länka till www.sailwave.com, eftersom jag laddade ner deras program. Så om du behöver ett resultaträkningsprogram för segling; www.sailwave.com. Glöm inte det.

Övertid

Klockan har med råge passerat kontorstid. Det börjar nagga på skymningstid till och med. Och här sitter jag hamburgermätt kvar på jobbet, stirrandes på storformatsskrivaren med föreställningen att den printar lite, lite fortare om man stirrar ut den. Fast nu tror jag bestämt papperet och bläcket får klara sig utan mitt vakande öga. Det är dags att hoppa upp på cykeln och trampa de 25 kilometerna till Forshaga.

Jag har även roat mig med lite negativscanning. Så här såg fredagskvällen på Peace & Love ut i år.

Järnvägsgatan

Sedan en dryg vecka är jag och Lotta stolta Forshagabor! Nu sitter vi nöjda, belåtna och ganska trötta i vår alldeles egna villa. Ett 58 år gammalt stenhus. 97 kvadratmeter boyta i lagom inslitet skick, en källare med gott om utrymme, mysig altan, och ett dubbelgarage där Amazonen får vila ut. Och möbler är på plats, filmsamling och skivsamlingar är sorterade, katterna är installerade och oljepannan ångar på för fullt nere i källaren. För övrigt är jag lite förvånad över hur fort vi lyckades fylla huset med möbler. Några vägghyllor ska upp, sen är det fullt. Fastighetsägare Bergqvist och Fallqvist. Hur många vuxenpoäng får vi för det här?

Storstad

Som Maijk påpekade igår; Skoghalls skyline börjar bli maffig nu.

Planket

I helgen var det fotoutställning 217 fotografer samsades på det dryga 200 meter långa träplanket vid Majvallen i Göteborg. Riktigt trevligt var det, och en stor variation av fotografer. Det var bra fotografer, dåliga fotografer, fotografer med känsla för bilder, fotografer utan känsla för bilder. Mörka bilder, ljusa bilder och några fluffiga rosa puttenuttiga också. På min meter satt 15 av mina alster och en handfull visitkort omsorgsfullt uppspikade. En hel del visitkort gick åt, och många stannade upp och tog sig god tid att titta på bilder.

Affischering förbjuden, men det gick visst bra ändå.

En plankgranne ett par meter bort tar sig en kafferast.

Jenny blev attackerad av brännässlor.

Ett gäng glada och berusade festivalbesökare stannade till och kikade. Killen till vänster kommenterade att jag var ful, men mina bilder var snygga, och frågade om han kunde få köpa en. Innan han hann avsluta meningen hade jag fått fram en tång och ryckt ur spikarna till bilden han spanade in.

Sen firade vi.

När vi firade som bäst kom en mystisk snubbe och smygfotade oss genom planket.

Jag tog sats och attackfotade honom.

En fotograf hade en Honda med flames. Óli och Jenny är djupt avundsjuka.

Kvinnan i rött kastade då och då nervösa blickar åt mitt håll. Det kanske hade nåt att göra med hammaren jag hade i handen.

Óli är glad och nöjd, eftersom Lotta just har räddat hans liv genom att varna honom för getingen i ölen.

Lotta är också glad och nöjd, eftersom hon just har räddat Ólis liv genom att varna honom för getingen i ölen.

Så en bild till Maijk; här är den lilla sportiga bilen vi såg.

För oss som inte tyckte MC-Hammer och Vanilla Ice var så coola

För 19 år sedan började jag skolan. Steg på små taniga nervösa ben in på Lillängsskolan, och klev över tröskeln till sex års systematisk mobbing. Samma år släppte The Offspring sin självbetitlade debutskiva. Och för bara en halvtimme sedan insåg jag att just The Offspring har funnits vid min sida i snart tjugo år. I mitt huvud har det aldrig varit riktigt rumsrent att lyssna på Offspring, jag har alltid ansett dem lite för menlösa och lite för mycket sell-outs för att tillåta mig tycka om dem. Men sanningen är jag började skolan ackompanjerad av Jennifer lost the war, gick i högstadiet till Self esteem, och jag blev faktiskt man till The kids aren't alright.

Med ett sådant soundrack till sitt 90-tal, är det då konstigt att man har utvecklat ett visst mått av opolerad cynisk gubbgrinighet?

She was only six years old
Left to die by strangers

I may be dumb, but I'm not a dweeb
I'm just a sucker with no self esteem



What the hell is going on
The cruelest dream, reality

För övrigt har jag haft Ministry - Jesus built my hotrod på hjärnan i snart fem dagar. Som jag förklarade för Maijk tidigare idag tycker jag speciellt strofen "bing bing bang a bang a bang bing bong bing a bing bang a bong binga bing a bang a bong bong bing bong bing banga bong" är väldigt välformulerad och poetisk.

Skylta

I Forshaga är man i alla fall tydlig med skyltningen.

Refreshing taste

Maijk hittade Juice på konsum. Fontana mixed vegetables. Ingridienser: Tomat, morot, selleri, rödbeta, persilia, lök, paprika, sallad, spenat, salt och kryddor. Vi satte oss tillrätta i solskenet på Gubbholmen för att avnjuta detta drickbara smakfenomen. Och ja, den smakade just precis tomat, morot, selleri, rödbeta, persilia, lök, paprika, sallad, spenat, salt och kryddor. Precis lika gott som man kunnat ana. Vilket sjukt sinne kommer på idén till en sådan juice? Och därtill har mage att påstå att den ska ha en "refreshing taste?"

...och tar en tyst minut

I Alstern finns det gös. Farsan har sommarstuga vid Alstern. Lotta gillar att fiska. Ett årskort i Alstern kostar 200 spänn, klöbba tänkte vi. Bara att låna farsans båt och dra ut och håva in middagsmaten. Så, vi begav oss till turistbyrån och inhandlade ett fiskekort till Lotta. Glada i hågen ringde vi farsan för att låna hans båt. Farsan berättade att han sålde båten igår. Det är en impulsiv far jag har.

Men, men. Nu satt vi där med ett sprillans nytt fiskekort. Vi tog med oss kastspö, metspö, Maijk och Anna och ställde oss på bryggan där det, så sent som igår, låg en liten gul motorbåt. Efter en cirka en timme av bottennapp, trasslande rullar, och uppäten deg lyckades Maijk lura upp en liten fiskstackare. Vi tror att det var en mört, men det där med artbestämning lämnar vi åt mer rutinerade fiskare. Mörten (vi kallar fisken så i fortsättningen) rensades snabbt och smidigt av undertecknad, huvudet och stjärten fick tjäne ett högre syfte som agn. Men någon mer fiskelycka blev det inte. Resten av mörten tog vi med hem och kokade åt katterna. De nosade lite, tittade på oss som om vi vore missfoster, gick iväg och la sig.

Såhär mycket fisk blev det. Otacksamma katter.

Sol

Skydda ögonen är viktigt, men jag tror det börjar gå över styr. Här är vad som låg framme igår: