Lunchfynd!

Två stycken 126-filmer, bäst före oktober 1988, hade Myrorna liggande i en bokhylla. Nu återstår bara att hitta en lämplig kamera, köpa lite kemikalier och lära sig framkalla färg! Såvida ingen har nåt tips på var man kan få 126-film framkallad?

The Kilopixel Project

Uttrycket "The best camera is the one that's with you" slänger sig Chase Jarvis med var han än går nu för tiden. Och han har ju rätt i att det är tärande att släpa på alla megapixlar med tillhörande stora objektiv och stativ, så jag har bestämt mig att gå i Jarvis fotspår (nåja, det kanske var lite högtravande, men nåt åt det hållet i alla fall) och låta min mobilkamera med sina beskedliga 995 328 stycken pixlar få visa vad den går för. Varsågod!

När jag var barn tyckte jag om Lili och Sussie. Tjugo år senare sjöng Sussie en sång för mig.

Victor filade på sin raggningsteknik i våras. Han köpte en solstol. Sedan, med solstolen redo, cyklade han runt i stadens parker och nästlade sig in i de grillande sällskapen.

Boney M. Turnerar fortfarande. Förra julen var de på Sandgrund. Inte så häftigt, faktiskt.

Lucky lips are never lonely.

Tävlingsledaren.

"Leksak. Skumgummi. Kan användas med eller utan vatten"
Visst ger stormarknaden på Bergvik lite kommunistvibbar?

Med lunchkaffekoppen i handen kände jag mig plötsligt iaktagen.

Vem vill ha öltapp när det finns ölränna?

Jaro bez alergie?

...and on another topic; Det har varit ett jäkla tjat om enkommaniomiljonerkronorsrenoveringen av statsministerns bastu där bland annat en sittfontän har byggts. Nu blir det ramaskri för att vi stackars skattebetalar får betala spektaklet. "Sittfontän" borde rimligtvis innebära någon enormt sofistikerat och kraftfull form av bidé. Så vad finns egentligen att gnälla över? Vi ska bara vara glada och öppna våra plånböcker, nu när regeringen uppenbarligen bestämt sig för att äntligen rensa ur riksdagens rövhål.

Nu när vintern snart kommer

...så är det bra att veta.

Engagerade

Dom får aldrig mig

Efter ett par veckor av hysteriskt lyssnande på 16 Horsepower slog musiksuget abrupt över till punk, och nu dånar Asta Kask-samlingen Kravallsymfonier 78-86 i lurarna. Inte mycket till struktur här inte.

Nog om musik. Nu ska jag berätta om en söndagspromenad för ett par veckor sedan.

Grundförutsättningar:
1. Det vankades kvällsmat hos Lottas mamma i Skåre, cirka 15 kilometer härifrån.
2. Det finns ett par gamla pilgrimsleder här i skogarna, varav en, enligt informationsskyltarna i Dyvelsten ska gå mot Skåre.
3. Jag var rastlös.

Så jag hängde kameran på axeln och traskade mot Dyvelsten, där jag tänkte att jag skulle hitta leden. Det gick en gammal grusväg nedanför stora bilvägen som jag började promenera på. Efter en stund tätnade skogen och grusvägen övergick i två djupa hjulspår i vägen. Och samtidigt som skogen tätnade, tätnade även myggsvärmarna. Och det är inte vanliga timida trädgårdsmygg vi pratar här, det är elaka mygg. Troligt en extremt aggressiv art av malariamygga som har avlats fram med hjälp av gener från mördarbin. Det var som att befinna sig i fel del av en brittisk pub under en berusad dart-turnering. Så med 12 kilometer kvar började jag öka tempot och småjogga längs det som nu var en ganska ruffig skogsstig.

Sedan stod en skylt mitt i vägen, och strax försvann det högra hjulspåret. Samtidigt som skogen tätnade, tätnade även myggsvärmarna. Och det är inte vanliga timida trädgårdsmygg vi pratar här, det är elaka mygg. Förmodligen är det en extremt aggressiv art av malariamygga som har avlats fram med hjälp av gener från mördarbin. Det var som att befinna sig i fel del av en brittisk pub under en berusad dart-turnering. Så med 12 kilometer kvar började jag öka tempot och småjogga längs det som nu var en ganska ruffig skogsstig.

Skogen glesnade lite, och stigen gick ner längs den smala älvstranden, samtidigt som bilvägen till höger gick ovanför en brant sluttning, cirka tio meter över mitt huvud. Myggen bestod, jag småjoggade fortfarande, och plötsligt försvann stigen. Istället joggade jag nu i meterhögt sly. Samtidigt kröp den branta sluttningen närmare, och älvbanken smalnade av.

Här någonstans började jag fundera över innehållet i de informationsskyltar, vilka jag bara hade läst rubrikerna på, och fantiserat ihop en passande fortsättning till. Att det hade varit en pilgrimsled här för 1000 år sedan antydde troligtvis att den inte hade varit underhållen och röjd sedan pilgrimstiden. Att det där jag nu befann mig inte fanns ett spår av vandringsled hade nog sin förklaring i att leden växte igen för 970 år sedan, och det inte alls var rekommenderat att försöka vandra längs den år 2009.

Efter dessa funderingar fann jag mig ståendes i den branta och porösa jordsluttningen, eftersom älvbanken nu helt hade försvunnit. Jorden under mina fötter rämnade för vart tredje steg, och jag förberedde mig mentalt med strategier för att hålla kameran torr i det ögonblick en liten jordlavin skulle skicka mig rakt ner i Klarälven.

Men ett 50-tal meter senare hade någon omtänksam själ grävt upp en fotbred kant att gå på, och jag kände mig tämligen trygg en stund. Men det blev en kortvarig trygghet. Snart var sluttningen brantare, högre och porösare än någonsin tidigare, och jag stod inför ett vägsjäl. Jag hade här flytt från mygg i över en timme, och kände inte riktigt för att vända om. Så, jag tog sats (så mycket det går i en rasande jordsluttning), knep tag i en tall, och med hjälp av den klättrade upp för sluttningen, och fortsatte återigen springa från mygg, nu längs bilvägen.

Efter ytterligare en halvtimmes flykt från mördarmyggen genom snår, längs landsväg och på en något mer vältrafikerad skogsstig än tidigare såg jag en skylt som nästan fick det att tåras i ögonen på mig.

Jag joggade i ytterligare cirka en kvart, innan Lotta kom och mötte mig strax utanför grava, där jag äntligen hade tagit mig ut på en asfalterad, bred, och promenadvänlig väg. Trött, svettig och knottrig av myggbett rasade jag ner i passagerarsätet. Aldrig förr har jag blivit så glad över att få sätta mig i en rostig Skoda Felicia som luktar blöt hund.

Slutsats: Läs hela informationsskylten innan du ger dig ut på en pilgrimsvandring.

Förutsättning

Idag, bakom Tingvalla IP, hittade jag löparbanan där troligtvis ingen alls har lyckats lägga grunden till en strålande idrottskarriär.

I got whiskey and chirs

Trafiksäkert? Jomenvisst, min officiella version är att jag vid fototillfället hade min privatchaufför med mig. Just nu bygger jag webbalbum för fullt, och så småningom kommer kameraobskyra-sidan få sig lite välförtjänt innehåll. Senaste veckan har IR-filtret fått sitta på kameran. Långa slutartider och rejäla kontraster blir det!

Förra helgen var jag seglingsledare för Kanot-SM. Med Internationellt SM i sex klasser, och Europa-cup i en var det med god marginal den största tävlingen jag har jobbat med. Det var en körig helg, men det var jäkligt kul att vara ansvarig för seglingarna i en internationell tävling.

Här finns ett litet webbalbum från helgen. Och här finns ett onödigt stort.

Doft

Idag tog jag en tur till hamnen och plockade fram grejer till båten, så jag kan ta en tur på sjön när andan faller på. Jag passade på att rensa ur mitt skåp också. Där fanns bland annat en väska som legat orörd i omkring fem år. I väskan fanns en uppsättning extrakläder, som kan vara bra att ha om man råkar ramla i sjön utan att ha ombyte med sig. Eftersom den väl förslutna väskan för cirka fem år sedan packades med otvättade seglingskläder fanns en doft väl bevarad. Gammal svett och fuktig glasfiber. Det är goda minnen det!

Ludd

Det är ju inte konstigt att allt man äger är fullt i katthår.

No, you can not take it back

Första semesterveckan avklarad, och vi är hemma efter en vecka i södra delarna av landet. En bra resa var det. Mer utförlig reseskildring kommer inom kort.

Det här semesterkonceptet känns lite främmande för mig. Sedan jag gav upp studentlivet för heltidsarbete så har jag blivit allt sämre på att använda min lediga tid till rekreation. Idag lyckades jag bli tillräckligt rastlös för att baka bröd. Ska det fortsätta såhär så kommer det bli ett par jävligt produktiva veckor.

Ensign Ful-Vue har testkörts också. Den gamla formpressade plåtkameran är oväntat välbehållen och skarp i optiken, och den gjorde tillräckligt bra ifrån sig under testflygningen för att ha förärats en tungstens-dia. Första filmen var en svartvit överjävligt kornig historia. Här följer fem exponeringar samlat på tre bildrutor:

Rix FM riggar för festival på torget, men jag hann tursamt nog därifrån innan det satte igång.

Ilandatjärn i skymning med schizofren trädlinje.

Johan och Malins bröllop i Stora Kils Kyrka.