Box

Vem vill egentligen ha fyrkärnig processor och plattskärm när Microbox finns?

717

Fortsätter även denna kväll att plocka fram känslan av solsken och värme i helgens seglingsbilder.

Så har jag ägnat en stund åt att surfa omkring på diverse fotografientusiastforum och titta på bilder, men det funkar liksom inte. Jag blir suckar uttråkat, känner mig störigt självgod och känner att det egentligen bara finns två fotografer som gör bilder värda att vila ögonen på just nu; Chase Jarvis och jag själv. Det måste vara nåt med vädret.

Grötkväll

Så blev det en sån där lägga-på-justeringslager-och-texturer-och-gröta-ihop-till-oigenkännlighet-kväll igen. Här är en gröt:

I gröten: Micke Brandt på väg mot mållinjen under helgens griskalla seglingar.

En annan gröt har skickats in till Febers fototävling.

Putsar min pistol

Cleaning my gun with the safety off, safety off, safety off.

Standardförfest i Forshaga.

 

Pipa

När jag blir stor ska jag också stå i min segelbåt, röka pipa och titta i kikare.

Skepparen Tommy på startfartyget under helgens tävlingar.

This is a song about...

Drinking beer.

Fucking girls.

AND SLAYING SEA MONSTERS!

(ovanstående vrålas med skotsk accent)

Som tidigare nämnts lurade Victor med mig till Nöjesfabriken för att se Sabaton. Ett sjuhelvetes tryck var det. Ett duktigt band och en engagerad publik. Vad som överraskade mig var hur glada och trevliga pojkar de verkar vara. Storväxta killar med skägg och kamouflagekläder som sjunger om krig och vapen, kombinerat med leenden från öra till öra. Sångaren pratade på mellan låtarna och verkade vara en allmänt trevlig prick. Jag hade nästan glömt hur trevliga hårdrockare kan vara, men i fortsättningen får jag nog umgås mer med dem.

Men kvällens största behållning för min del var ena förbandet, Alestorm. Skotsk piratpowermetal. På scenen uppenbarade sig en liten brokig skara. En tanig kille med fluffigt hår och rosa keabordgitarr, en basist med pudelkrull, en liten klotrund skäggig gitarrist med 80-talsmetalgitarr. Så sätter de igång och vrålar ut sjörövarvisor insvepta i tung power metal. Överraskande genre. Och en praktiskt genre, eftersom hela idén i sig är tillräckligt överdriven för att det inte ska kunna bli löjligt hur mycket man än fortsätter att överdriva.

Gul väg

Jag fastnade för den där effekten. Här är en annan strand. Mellbystrand, för att vara exakt.

Men nu blir det hårdrock! Sabatons turnéstart på Nöjesfabriken väntar!

Stol

Sannas photoshoprecept kommer bli en kär vän när höstmörkret faller och inspirationen är låg.

Solstol i Lomma

Äntligen

 Nu är trappjäveln vit.

Spray

Eftersom Maria bor i helvetets sjunde krets har hon haft mycket problem med ritualmord i sin trappuppgång, men sedan hon gick till Anticimex och köpte spray är satanisterna som bortblåsta.

2010-09-19

Valvaka. Som värsta thrillern.

"You guys...

aren't gonna start sucking each others dicks, are you?" Jag tror samtliga av Bruce Willis' få repliker i Stallones epos "The Expendables" var plockade ur Die Hard-sviten. Men där tar de populärkulturella referenserna slut.

Jag instämmer helt och hållet med recensionen i DN som påpekar att "dialog, spel, intrig är närmast aggressivt uselt". Vanligtvis köper jag sånt ganska lätt. Ta en öl och titta på muskliga gubbar som skjuter kommunister på löpande band, det är lagom underhållning för en slö kväll. Men i fallet med the Expendables blir det fanimig för dåligt. Det är en film som enbart består av blod, svett och bensin, men ändå blir det för klent. Det går långsamt. Ingenting händer. Visst är actionscenerna snygga, men det räcker inte. Filmens enda fördel är att den är så förutsägbar att man kan göra någonting annat medan man ser den. Trots att jag bara tittar upp när jag hör däckskrik eller skottlossning har jag inte en gång tappat bort mig i handlingen. Den här reflektionen över filmen, till exempel, är skriven under tittandets gång. Skärpning, Stallone.

Pluspoäng dock för att Jason Stathams knytnävsslag låter som hagelskott.

On another note; det är kallt såväl ute som inne och jag saknar sommaren med sommarsol, sommarblå himmel och lätta sommarmoln.

Kilopixelcontainer

Inget för reklambyrån

Det är inte varje dag jag går ut öppet och gör reklam för aktiebolaget som ger mig mat på bordet, men nu jäklar har vi roligheter på gång. En reklamtävling för inhousebyråer. Så sitter du på en marknadsavdelning och känner dig tävlingslysten, eller känner någon som du tycker borde vara med, gå in på www.inhouse2011.se och anmäl!

Inte tackar jag och Johan nej till en chans att få löpa amok med skyltningen heller. Gula vepor, dekaler och broschyrer över högt och lågt!

Sällskap

För er utomstående som just nu har sett på "Lite sällskap" och undrar om det verkligen går till så i en liten värmländsk bruksort kan jag bekräfta att allt du sett är sant. Folk ser ut, lever, beter sig och låter precis så. Och jag tycker allt det är rätt fint häromkring.

Strax norr om Alster under dagens cykeltur från jobbet.

Screw you

Under den senaste veckan har jag lagt mig till med en ovana, som jag är rädd att den kan bli problematisk för Lotta när hon kommer hem.

Vi (kanske till stor del jag, men här ska ingen hängas ut för sitt dåliga ordningssinne) har alldeles för mycket prylar som ligger och skräpar överallt. Nu har jag börjat lösa det genom att helt enkelt skruva fast dem på outnyttjade ytor.

Play-date med svärfar

Till sin födelsedag (i februari) fick svärfar Hans en frigolit-replika på ett F/A 18 Hornet. I tisdags lyckades vi äntligen ta oss iväg och provflyga. Svårkontrollerat nåt djävulskt var det, men vi gjorde stora framsteg under kvällen.

Hans pysslar.

Hans har kontroll.

Jag har pilotbrillor.

Pysselkväll i Forshaga

Med sin blygsama effekt på 30 watt blir lödpennan ändå tillräckligt varm för ge ett långfinger en lätt baconaktig yta.

Det må vara nördigt, och jag ser framför mig precis hur Lotta suckar lite uttråkat och uppgivet, men ändå kärleksfullt åt följande;

Visst är det en sjukligt snygg teleplugg på sista bilden!

Lur

Under en sväng på Myrorna fick jag syn på ett par 70-talshörlurar. De hängde som en inredningsdetalj i klädavdelningen. Saknade prislapp. "Måste ha!" tänkte jag. Plockade upp lurarna, kände tyngden. Tänkte att nej, sånt har jag inte råd till. La tillbaka dem. Ångrade mig, provade dem på huvudet. Dammskyddens metall nuddade vid öronen. Jag sansade mig igen och lämnade dem på sin hylla. Gick iväg. Vände tillbaka. Sådär höll det på en stund. Till slut gick jag med bestämda steg till kassan, fingrade nervöst på den stora sedeln i fickan, och frågade med tunn röst damen i kassan hur mycket hon ville ha för lurarna.

"Oj, de ser gamla ut" sa hon med grå röst. "Tjugo kronor."

Inombords tog jag ett glädjeskutt.

Låter gör de också. Som en dröm. En vacker dröm.

Katter och bebisfiskar

Det här inlägget är till Lotta, men ni andra får såklart också läsa vidare. På första bilden tittar den första minifisken fram, och i den lågupplösta filmen är det lillasyster minifisk som simmar omkring. Däremellan står Kim och ser butter ut, Lilja ligger på golvet och är krävande, och Moshi räcker ut tungan.

Rövarfasoner

När det är kväll och fästmön är bortrest kan man passa på att leva rövare.

Men jag lyssnade åtminstone på hårdrock.

Snitt

Jag har fler typsnitt än du. Jag har en hel pärm.

(Nej, Comic Sans finns inte med.)

Grattis Madde

 Madde fixar förrätt. Inte behöver man svälta när man åker och firar i Göteborg.

Axels revisited

A world of fun.

Det vilar en ändlös melankoli över Axels tivoli. Här finns ett tidigare möte med Axel.

Vilket Sverige väljer du?

Inte det du erbjuder, Jimmie.