SÜD

Jag har en viktelefon med kamera. Om man fotar utan att fälla upp luckan blir bilderna spegelvända. Någon som kan förklara det?

Ny i klassen

-Det här är er nya klasskompis Olle!
-Óli
-Just det. Olle var det.
-Nej, Óli.
-Vet du, läraren här bredvid heter också Olle!
-Óli.
-Och vaktmästaren heter också Olle!
-Jag heter inte Olle.
-Hm... Nä... Men, går det bra om vi kallar dig Olle ändå?
-Nej.
-Jaja, men vi tar och kallar dig Olle ändå. Det blir bra det.
-Jag heter Óli.

This is rock'n'roll

Syster är stor nu, 15 år, det är ju galet. Men man kan väl inte neka sina småsyskon att växa upp heller. Hon är inte tvååringen med Hulk Hogan-frilla längre. Bror är inte en tvärhand hög längre heller. Jag får väl ta och acceptera det. De har ju åtminstone växt upp till ett par riktigt klipska människor, de två små knoddarna.

Jag och mor, som de mästerkockar vi är, lagade paella som födelsedagsmiddag till Johanna. Och vi lyckades riktigt bra, om jag får säga det själv. Nu är siktet inställt på Johannas konfirmation, där vi ska jävlas med mor- och farföräldrar genom att laga en ännu bättre paella. Gängse tradition säger ju att smörgåstårta är vad som ska stå på bordet, men min mor berättade att hon har svurit på att aldrig någonsin servera en smörgåstårta. Och det är ju faktiskt inte mycket till mat. Och inte värst gott, för den delen. Sedan, för att ytterligare förtydliga vårt rebelliska uppror mot de äldre generationerna, har vi bestämt oss för att helt och hållet utesluta tårta. Ingen av oss under 70-strecket är trots allt särskilt förtjusta i tårta. Det kommer bli en intressant tillställning.

Efter att ha smidit rebelliska planer ihop med min mor har jag ägnat kvällen åt att surfa youtube-klipp och titta igenom hundratals gamla mappar med bilder. Följande har konstaterats:

• Kaizers Orchestra är förjävla bra
• Johnny Thunders, som inte ser ut som samma människa på ens två foton, ser inte heller heller ut som samma människa i ens två filminspelningar
  
• Iggy Pop och Tom Waits har spelat in en fullkomligt poänglös och ganska mysig kortfilm
• Mupparna är klart underskattat
• Så fort Anders är med på en fotoutflykt kommer all samland ångest som finns på en plats upp till ytan
  

Any of you fucking pricks move, and I'll execute every motherfucking last one of ya!

Torsdag den tjugosjunde mars. Idag fyller Quentin Tarantino 45 år. Till hans ära hade vi Tarantinomaskeradfest i söndags. Vi gästades av många storheter, bland andra Mrs Mia Wallace, The Wolf, Butch och Jules ur Pulp Fiction. Mr White, Mr Blonde, Mr och Mr Pink från Reservoir Dogs fanns på plats. Även Quentin själv var där i sällskap av Uma Thurman. Kvällens värdinna Gogo fick uppbackning två Crazy 88:s från Kill Bill och undertecknad traskade runt i morgonrock som Lance i Pulp Fiction.

Fyrkant

Är det det här som är bikubisk nedsampling? Förlåt. Insnöat grafikerspråk. Men jag har ägnat eftermiddagen åt att grundligt studera alla inställningar i mitt Adobe-paket.

Recykel recycled

En sån där lugn dag igen. Lite rastlös hinner man bli, men jag har åtminstone lärt mig skärpa upp bilder snyggt med hjälp av högpassfilter, och samtidigt även lyckas fixa till lite saker som alltid har stört mig i den brända Guldvingen. Recept för den som är intresserad:

• Kopiera samtliga synliga lager till ett nytt
• Markera det nya lagret och välj Filter -> Annat -> Högpass
• Sätt radie efter behag, jag körde på cirka 10 pixlar till motorcykeln
• Sätt blandningsläge för lagret till "täcka över", och ställ opacitet efter behag
• Skapa en lagermask och maska av det som inte ska skärpas upp

Utöver det har jag delvis ljusat upp motorcykeln , lagt en lätt vänddiaeffekt med kurvor, och slutligen ljusat upp och höjt kontrasterna lite i hela bilden med nivåer. Och plötsligt så trivs jag med bilden som alltid har varit lite fel.

Lite bilder från söndagskvällen kommer upp inom kort.

Mässa

På långfredagen blev det en långutflykt. Far bjöd på resa till bilmässan i Jönköping. Stort var det, mycket folk, och inte minst mycket roligt att titta på. Många roliga bilar och motorcyklar var det, fina gamla originalbilar, snygga custom-byggen , knepiga custombyggen (bland annat tractorpullinghundkoja och räserlastbilscab). Och därtill fanns det många roliga människor att iakta. Dessutom människor som var alldeles för upptagna med mässan för att märka att jag jagade dem med kameran. Under vår treochenhalvtimmespromenad i Elmias hallar konstaterade jag bland annat följande:

• Bilmässor är tillställningar med högt medel-bmi.
• Bilintresserade män är tunnhåriga i mycket större utsträckning än andra.
• Streetracetuningkillarna har mycket snyggare tjejer än hotrod- och veteranbilskillarna.
• Billjudskillarna saknar helt tjejer.

Fågel

Någon mer som får en flashback till Fasaner på stan?

Bildgrunge

Man kan lägga mycket tid på att skita ner en bild i photoshop. Och man kan nog lätt lägga hela sin vakna tid på att försöka skapa en trovärdig sönderriven kant. Det är många timmar jag har suttit och lagt lager på lager med skitig textur, avancerade penslar och blandat upp lagermasker med diverse filter. Och igår hittade jag äntligen receptet.

Det är så barnsligt enkelt egentligen. Jag rev sönder ett papper, scannade, och så hade jag skapat en trovärdig risig ram på fem minuter. Nu är det verkligen hög tid att börja tänka utanför burken. Hädanefter ska scannern få gå varm.

Ordstäv

"Hårda bud!"

"Säger du 'i Mellerud' nu så dödar jag dig" tänkte jag.

Precis som jag tänker varje gång. Men ingen dräptes idag heller.

Hudproblem

Det kliar i pannan. Tips om bra salva mottages tacksamt.

Katt i pösen

Lördagseftermiddag med katt i påslakan. Hon var lite grinig i början, men sen gav hon upp och la sig tillrätta.

Hjälp

När jobben haglade in, allt var bråttom, och allt strulade. Då kändes skrivarens förslag mycket lockande. Jag såg framför mig hur jag skulle trycka på knappen, och ett swat-team av digitaltryckare skulle i samma ögonblick storma in och ta över mina bördor. Det hade suttit fint i eftermiddags.

Manuell dubbelexponering med hund

...och gem.

Så en liten tvist på slutet med dia och neg i samma bild. Fascinerande, va?

En smak av societet

I fredags var jag och kollega Johan på möte i Stockholm. Produktionspersonal och höjdare inom Arkitektkopia från Sveriges alla hörn träffades, utbytte idéer och samtalade. En mycket trevlig tillställning var det. Till stor del lärorika samtal.

Lomo var med på resan, dock saknade jag film. Efter mötet och innan maten begav jag mig på jakt efter nåt att stoppa i den lilla ryssen. I en liten sliten Tempo-butik stötte jag på min lilla guldgruva. Bakom kassörskan, staplade på en strömbrytare, fanns några gamla fuji superia. Bäst före 2005 sa förpackningen. Tillsammans med Lomo, skumt ljus och en ostadig hand blev det precis så blekt, suddigt och rått som det ska bli i Lomo.

Vid sex-snåret bar det iväg mot Kungsholmen. Björne bjöd på mat och dryck på Dolce Vita, där stockholms största pepparkvarn fanns (Johan poserar på bild #11). Även om jag inte är riktigt klar över vad jag åt så var det grymt gott. Efter maten styrde Björne oss raka vägen till Royal Vikings skybar. Nio våningar upp, med panoramafönster över centrala Stockholm. Där bjöd han oss på vad vi än ville ha hela kvällen.

Så, som sagt, mycket trevligt. Whiskyn var god, sällskapet alldeles lagom cyniskt och sarkastiskt. Men någonting kändes inte helt rätt. Trots min kavaj och mina hela jeans kunde jag inte riktigt känna att jag smälte in i Royal Vikings klientel. Det var backslicks, det var dyra drinkar. Säkert var de andras kavajer dyra. Mycket dyrare än min. Baren var ren. Folk förde sansade samtal. Musiken lyste med sin frånvaro. När man gick fram till den rena bardisken stod bartendern och väntade med ett vänligt leende och frågade vad man önskade. Bartendern hällde snabbt upp en stout utan att sucka åt mig. Ingen rakad snubbe i Hells Angels-väst hävde sig före. Ingen försökte nita mig eller stjäla min öl. Visst det kan ju te sig som en trevlig miljö. Men jag saknade tatuerade nackar som stack upp ur Hells Angels-västar. Jag saknade att lite diskret armbåga någon i njuren för att de trängdes lite för mycket. Jag saknade en trött nonchalant bartender som suckar för att jag beställer en stout.

För den suckande nonchalanta bartendern suckar för att det är jobbigt att hälla upp en stout på rätt sätt. Hälla upp en stout kräver omsorg och tid och gärna tre etapper av upphällning.

Jag må vara en jävla bonde. Men jag vet hur jag vill ha min öl.

Som vanlingt; klicka för anständig storlek