Tillsammans

Veckans tema för fotosöndag är "tillsammans", men inte tänkte jag på det när jag två av grannarna tog ett varsitt barn på en varsin moped och gav sig av. Inte tänkte jag på det när det kom tillbaka heller. När jag väl kom att tänka på det, återstod bara att tänka "fan också" och gå och fota kajorna på tv-antennen istället.

Lite senare, när jag som bäst håller på att tända grillen hör jag två motorer, och grannarna dyker upp på en varsin fyrhjuling. Det var bara att kasta sig genom brännässlorna innan de hann kliva av, och här kommer då mitt bidrag för den här veckan:

Mer grönska

Jag har fotat okarakteristiskt mycket grönska på sista tiden, men jag letar material för en vårig fototapet. Igår tog jag jag spången ut till Bergholmen, en liten holme precis vid hammaröleden, för att fota träden. Men jag skulle behöva en stor äng med ett ensamt stort träd. Trädet får gärna ligga på en höjd med fri bakgrund. Någon som vet var jag hittar det?

Frost-flames

De senaste veckorna har vi ägnat mycket tid åt att sätta frostad vinyl på fönster. Sedan sitter man här en lugn klämdagslunch och funderar på varför man bara sätter den där vinylen på glas. Efter att ha karvat lite i en spillbit tycker jag vi kan konstatera att vinylen faktiskt gör sig ganska bra även på metall.

Nu ska jag gå och hitta nåt annat att kleta upp vinyl på!

Inget att säga

För några år sedan hade jag nog motiverat den här bilden med någon lagom pretentiös text om stadens skitiga baksida. Kanske citerat The Passenger, eller skrivit en svårtolkad haiku. Så jobbar jag inte längre. Jag ville bara skita ner en bild, och det behöver jag inte ursäkta mig för. Det är förresten innergården bakom Stadshotellet, om någon undrar.

Frostad

Idag har jag och Johan jobbat med vår absoluta favoritsysselsättning; montera frostad vinyl. Fyfan. Det är nog det jävligaste material man kan arbeta med. Minsta misstag, och det är bara att gå hem och skära till nya bitar. Men det blir ju rätt så snyggt när det väl är klart.

Jag springer för livet

I vintras kom jag på att det där med att springa, det är nog inte så tokigt. Precis utanför husknuten passerar nio mil asfalterad gammal järnväg. Den blir bra att springa på, tänkte jag. Så, jag började med att springa en kvart söderut för att sedan vända hemåt. Som omväxling sprang jag norrut vissa dagar. Ökade efter ett tag på löptiden lite. Men springa är inte roligt, och springa på en spikrak asfaltssträcka gör det inte bättre. Jag började komma av mig. löpturerna blir mer och mer sällsynta. Men så slog det mig, på andra sidan huset finns motionsspår. Belysta barkbanor i olika längder. Det blir bättre att springa på tänkte jag. Men även en barkbana tappar sin magi efter ett par varv. Så i lördags, när jag uttråkad släpade mig fram i spåret, slogs jag av en ny tanke; man måste inte följa ett förutbestämt spår. Sekunden senare vek jag av på första bästa skogsstig.

Stigar finns gott om här ute i skogen. Ikväll har jag varit ute på en ny runda och med pinfärsk spellista navigerat genom snår, hoppat över stock och snubblat över sten. För första gången någonsin var det roligt att springa! Stigar och snår finns så gott om här, så det lär dröja innan jag vägarna börjar kännas bekanta och uttjatade.

Grönt

Man måste inte vara obstinat och motsträvig hela tiden. Ibland går det bra att bara gå ut och titta på lite grönska också.

RIP MCA

Ikväll somnar vi med Ill Communication i öronen och fäller en tår för Adam Yauch. Så kanske vi tar en titt på Fight for your right-videon igen.

Vyer från Deje

Egentligen känner jag inte till Deje särskilt väl, men jag tror inte det finns så mycket att titta på där. Inte nu när tegelbruket är jämnat med marken. Utöver fyrverkerierna hittade jag bara en hund och en dörr i måndags. Men jag kanske borde ge det en chans till.