Ironi

Bostadsjakten fortgår. Nästa objekt; fyra på soldattorpet med egen ingång och altan.

Igår var jag hemma hos familjen en sväng och blev bjuden på nybakade semlor. Jag och mor diskuterar ekonomi, restskatt och bostäder. Syster sitter något motvilligt och inte särskilt djupt försjunken i sin hemkunskapsläxa. Bror sitter med en laptop, spelar spel, och låtsas göra en geografiläxa. Plötsligt tittar bror upp från sin datorskärm och säger fromt: "När jag flyttar hemifrån ska jag bo granne med mamma." Mor tittar förvånat på honom. Bror fortsätter med sin vanliga kaxiga röst: Ja, jag lät ju snäll i alla fall.

Någon, eller rent av ganska många, har genom tiderna påstått att barn inte kan förstå ironi. "Det kan mina barn" har varit mors ständiga svar.