2008-01-17

Vuxenpoäng

En etta på 30 kvadrat. Det är litet. För litet har vi bestämt oss för. Så, jag och Lotta började surfa på hemnet efter bostadsrätter, men inspirationen höll inte länge, och efter en stund insåg vi att vi helt enkelt inte vill bo i lägenhet. Därför är vi nu i full färd med att leta hus!

Igår var vi på visning på hammarö. Ett, enligt annonsen, litet trevligt 50-tals hus där badrummet var i behov av renovering. 800 000 var prislappen. Vi gick dit, något misstänksamma, men tänkte ändå ge det en chans. Förhoppningsvis skulle inte badrummet behöva någon jätterenovering. Det kanske skulle räcka med att riva ut kaklet och byta lite porslin och ett par rör.

När mäklaren öppnade dörren slog en bastant röklukt emot oss. Jäkligt inrökt var det. "Ja, det behöver ju ett nytt ytskikt" sa mäklaren lite trevande. Det fanns inte ett rum där varken tapet, tak eller golv skulle kunna lämnas som det var. Golven knarrade. Inte en dörrkarm var hel. Lister saknades i stort sett överallt. Badrummet var i fruktansvärt skick. Under badkaret var det ett hål, stort som ett mjölkpaket. I hålet glänste det av vatten. I taket fanns också ett hål, även där glänste det av fukt. Något förskräckta öppnade vi källardörren, och tittade ner. en mögellukt som inte var av denna värld slog emot oss. Källargolvet var helt förstört. De vitmålade väggarna var omväxlande svarta, gröna och bruna nertill.

Vi gick upp igen, och konfronterade mäklaren. Jag frågade honom om det lätt blir översvämningar i källaren. "Nejdå" sa mäklaren tvärsäkert. "Ja, fast visst har det varit översvämning här?" Frågade jag. "Jo, sa mäklaren, fast det var ju en gång på 90-talet när pumpstationen i Skoghall gick sönder, och då var det ju översvämning överallt." Jag tittade trött på honom, pekade i nordvästlig riktning och sa "Jag har bott två kvarter däråt". Mäklaren sa "...mh...", för då visste han att jag vet att om man inte har backventiler i avloppen på Gunnarskär står källaren i decimeterdjupt vatten vid varje snösmältning och varje kraftigt hällregn. "Så... det här var inte nåt för er då" sa han sen. "Nej" sa vi, lämnade tillbaka broschyren och gick ut i den friska luften.

Riv huset för fan. Det finns inget hopp.

Nästa vecka ska det tittas på radhus på Norra kroppkärr.


1 kommentar:

Leta i den här bloggen