All by myself

När jag kör mil efter mil på vägarna genom stadens industriområden brukar jag fyllas av en ödslig känsla. Jag känner mig ensam bland de slitna fabriksbyggnaderna och lagerlokalerna. Men plötsligt idag, såg jag en gubbe komma ut ur en av dessa lagerlokaler, och i samma stund insåg jag att alla dessa fabriker och lager är fulla av människor som arbetar. Det är liv och rörelse bakom varje sprucken fasad.

Med denna insigt följde en känsla av gemenskap. Gemenskap med mina arbetarbröder och systrar, där på andra sidan av väggarna.

Nedan en totalt orelaterad bild; Lotta hittar små stövlar på Ilanda.