666

Regler:
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de skall läsa utmanarens blogg för mer information.

1. Sömnsvårigheter är inget för mig. Jag har förmågan att kunna sova var som helst, när som helst och hur som helst. Inne, ute, i en säng, på ett liggunderlag, på en sten. Det är inte så noga, helt enkelt.
2. Mänsklig avfallskvarn. Jag har en förmåga att, om inte stänga av smak- och luktsinne, åtminstone totalt ignorera det. Fördelen med detta är att jag obehindrat äter och dricker vad som bjuds. Nackdelen är att jag ofta glömmer känna efter vad saker smakar, och därigenom sällan upplever någon större njutning av mat än känslan av fett, kolhydrater och proteiner som lägger sig till rätta i mitt inre.
   
3. Min fetish för sovjetisk ingenjörskonst börjar gå överstyr. Kameraskåpet (det räcker inte med en låda längre) är fullt av undermåliga ryska piratkopior av tyska kameror. Inte heller går det en dag utan att jag suktar efter en alldeles egen öststatsbil. På Karlstads gator glider en vit Lada Sport omkring, och jag är fullständigt förälskad i den. Jag skulle vara kung bakom den spruckna backelitratten.
4. Stresstålig som få. Mitt arbete går ut på att styra omkring en liten skåpbil i staden och leverera diverse trycksaker till människor. Ibland är det lugnt, ibland är det fruktansvärt bråttom. Ibland håller mina kollegor på att kollapsa av stress över för många bråttomjobb på en gång. Oavsett vilket så vrider jag om nyckeln, slår på P1 och styr iväg. Jag kan ändå inte göra mer än att planera rutten effektivt och köra min bil som trafiken tillåter. Att stressa upp mig över en ritning för att en ingenjör någonstans har skickat ut sin beställning för sent kan jag inte riktigt förmå mig till. Inte heller när jag har jobbat som lärare, och med ett par minuters varsel fått lära ut någonting jag aldrig har läst till en klass jag aldrig har träffat har stressen lamslagit mig. Jag improviserar nåt, så får det bli som det blir.
5. Skapligt (om än något selektivt) minne. I och för sig har jag en kunskapsbank som innehåller tonvis totalt onödig och ointressant kuriosa. Men jag har också ett enormt bra namnminne. Även sifferminnet hänger med skapligt. Jag brukar kunna lära mig namnen på en ny barngrupp efter ett snabbt upprop. Får jag för mig att börja livnära mig som springvikarie så är ju det alltid en fördel. Jag kan namnen på kunderna jag levererar till, och till många av dem även deras portkoder. Tyvärr bromsas mitt namnkunnande en hel del av att jag väldigt ofta glömmer bort att lyssna när någon presenterar sig för mig.
6. Stört perfektionistisk utan själv inse det. Den här punkten har Lotta bidragit med. Jag vill inte riktigt se mig som någon perfektionist, men jag måste tyvär erkänna att det ligger nåt i det Lotta säger. När jag ska köpa mig någonting har jag oftast bestämt långt i förväg hur den nya varan ska se ut och vara, sen kan det ta år innan jag hittar någonting som stämmer nog väl överens med min egen bild av den. Jag använder mig av begagnade gratis mobiltelefoner, till stor del för att jag inte har hittat någon ny som jag riktigt gillar än. När jag gör en ny bild kan det hända att jag gör en miljon småjusteringar, som ingen egentligen skulle lägga märke till, innan jag är nöjd. Den här perfektionismen går även ut över sånt andra gör. Jag blir genuint upprörd och ilsken över dålig typografi och dåligt språk i offentliga sammanhang. Jag kan förlora mig i timmeslånga monologer för den som råkar komma ivägen (Stackars Lotta), där jag spyr ut mitt hat mot någon löpsedel, eller vad som kan ha gjort mig arg. Exempel: Blogspots standardtypsnitt är i och för sig behagligt att läsa, men dess skiljetecken är alldeles för stora. Jag hatar dem, jag blir distraherad av dem. Därför använder jag arial.

Följande kan känna sig utmanade: Lotta, Maijk, Victor, Mia, Carl, Erik. Ni som saknar bloggar. Det är inte mitt problem. Lös det själva.


I know that I can. I am a Superman.