Svensk standard

500 meter av E6:an har rasat, och jag tycker det är ganska underhållande. Inte ur ett terroristiskt perspektiv, utan ur ett sociokulturellt perspektiv. Inga människor har skadats allvarligt, några brutna ben, några brutna armar, ett gäng trasiga bilar och en sårad svensk själ. Ja, den svenska folksjälen ligger på rygg och kippar efter andan. Hon är desillusionerad och skadad. För sånt här händer ju inte i sverige.

I vårt land av hög I-landsstandard rasar inte broar. I vårt land av hög I-landsstandard översvämmas inte städer. I vårt land av hög I-landsstandard sjunker inte färjor. Här dör ingen, och här sker inga katastrofer. Här är vi goda ingenjörer och ansvarsfulla samhällsmedborgare, som med lagom mycket medlidande och lagom mycket förakt ser ner på vildarna i utlandet, där liv går åt och hemlösa människor svälter.

Här i Sverige bor vi i våra Ikea-inredda villor, äter vår multikulturellinspirerade husmanskost och kör vår lagom nya volvo på en trygg och säker väg.

Vår I-image har sannerligen fått ytterligare en törn. Igen. Och igen. Och igen.