Framåtskridande slöhet
Vår gamle tekniklärare i högstadiet delade gärna med sig av sin visdom och sin insikt i vår civilisations grundpelare.
En morgon, som så många andra, sträckte han ansträngt sin krumma rygg och fäste högtidligt blicken på bokhyllan där den gamla videobandspelaren stod.
"Det sägs att människan uppfiner därför att hon är nyfiken."
Sa han med andakt i den rossliga rösten.
"Det är inte sant."
Följde han dämpat upp.
"Människan uppfinner därför att hon är lat."
Fortsatte han lätt bittert.
"Ta gubben som uppfann hissen. Tror ni han gjorde det för att han var så förbannat nyfiken på vad som fanns på andra våningen, eller för att han var för lat för att ta trappan?"
Avslutade han, med rösten full av förakt och ansiktet fullt av ett hånflin som tycktes sluka hela klassrummet i ett töcken av dräpande cynism.
En morgon, som så många andra, sträckte han ansträngt sin krumma rygg och fäste högtidligt blicken på bokhyllan där den gamla videobandspelaren stod.
"Det sägs att människan uppfiner därför att hon är nyfiken."
Sa han med andakt i den rossliga rösten.
"Det är inte sant."
Följde han dämpat upp.
"Människan uppfinner därför att hon är lat."
Fortsatte han lätt bittert.
"Ta gubben som uppfann hissen. Tror ni han gjorde det för att han var så förbannat nyfiken på vad som fanns på andra våningen, eller för att han var för lat för att ta trappan?"
Avslutade han, med rösten full av förakt och ansiktet fullt av ett hånflin som tycktes sluka hela klassrummet i ett töcken av dräpande cynism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar