Rak men något dimmig väg

"It's educational!" vrålade Pixies om och om igen. Det är ju alltid något.

Did you give the world som love today?

Kvällen före julafton, och jag nästan spricker av julstämning. Snön ligger vit på taken, en pluton små tomtar har belägrat min lägenhet och det doftar glögg och kanel. Jag sitter och dagdrömmer om samlad familj, julmat och julklappsutdelning.

Eller var det så det var? Nej just ja, det är varmaste vintern i mannaminne, jag bojkottar julpyntet och så mycket av hela julen jag kan utan att göra någon jag faktiskt bryr mig om för upprörd, inte ids jag öppna glöggflaskan heller. Och jag sitter och dagmardrömmer om konsumtionssamhällets julstress, hets, kapitalism och inte minst vad allt detta gör för den planet vi bor på.

Vår vänligaste högtid är inget annat än en pungspark i jordens skrev.

Och mitt bidrag till det hela? Åtta timmar om dagen av:

Men man måste ju leva också. Får man betalt för att ytterligare dräpa miljön så är det svårt att låta bli.

Svensk standard

500 meter av E6:an har rasat, och jag tycker det är ganska underhållande. Inte ur ett terroristiskt perspektiv, utan ur ett sociokulturellt perspektiv. Inga människor har skadats allvarligt, några brutna ben, några brutna armar, ett gäng trasiga bilar och en sårad svensk själ. Ja, den svenska folksjälen ligger på rygg och kippar efter andan. Hon är desillusionerad och skadad. För sånt här händer ju inte i sverige.

I vårt land av hög I-landsstandard rasar inte broar. I vårt land av hög I-landsstandard översvämmas inte städer. I vårt land av hög I-landsstandard sjunker inte färjor. Här dör ingen, och här sker inga katastrofer. Här är vi goda ingenjörer och ansvarsfulla samhällsmedborgare, som med lagom mycket medlidande och lagom mycket förakt ser ner på vildarna i utlandet, där liv går åt och hemlösa människor svälter.

Här i Sverige bor vi i våra Ikea-inredda villor, äter vår multikulturellinspirerade husmanskost och kör vår lagom nya volvo på en trygg och säker väg.

Vår I-image har sannerligen fått ytterligare en törn. Igen. Och igen. Och igen.

Kära fotburna medtraffikant

Jag ger fullkomligt fan i vidden av din bitterhet över att du ensam inte äger gatan vi färdas på. För en sak ska du veta, kära fotburna medtraffikant. Om du inte börjar se dig för innan du stegar rakt ut i gatan, så spelar det ingen roll hur många dubbar jag har i mina däck, hur bra bromsar jag har, eller hur snabba mina reflexer är.

Om du, och detta är ett löfte kära fotburna medtraffikant, inte börjar se dig för kommer jag döda, döda, DÖDA dig.

Din nonchalanta jävel.

Framåtskridande slöhet

Vår gamle tekniklärare i högstadiet delade gärna med sig av sin visdom och sin insikt i vår civilisations grundpelare.

En morgon, som så många andra, sträckte han ansträngt sin krumma rygg och fäste högtidligt blicken på bokhyllan där den gamla videobandspelaren stod.

"Det sägs att människan uppfiner därför att hon är nyfiken."

Sa han med andakt i den rossliga rösten.

"Det är inte sant."

Följde han dämpat upp.

"Människan uppfinner därför att hon är lat."

Fortsatte han lätt bittert.

"Ta gubben som uppfann hissen. Tror ni han gjorde det för att han var så förbannat nyfiken på vad som fanns på andra våningen, eller för att han var för lat för att ta trappan?"

Avslutade han, med rösten full av förakt och ansiktet fullt av ett hånflin som tycktes sluka hela klassrummet i ett töcken av dräpande cynism.

TP-bild från förr, TP-kommentar från igår

"De kan fan inte ens bjuppa på Erica Johanssons bh-storlek!"
-Óli, angående TP-kortens brist på kuriosa.

Som i Forshaga

Jag träffade Mia igår. Vi upptäckte stockholm, eller åtminstone delar av Söder, och avslutade med att åka hiss. Mycket trevlig dag.

Kollektivtraffik

Jag var på storstadsbesök i veckan, och när man är på storstadsbesök ägnar man mycket tid åt kollektivtraffik. Tunnelbanan har alltid fascinerat mig. Man tar en rulltrappa ner under jorden, sätter sig på ett litet tåg, och efter tjugo minuter eller så är man i Bromma, eller var man nu vill befinna sig i stockholmsområdet. Praktiskt så det förslår. Fast jag trivs ändå bättre med att sätta mig på cykeln, trampa iväg och vara på Våxnäs efter tjugo minuter, eller var jag nu vill befinna mig i Karlstadsområdet.

Göran

Det finns de som har snygga stjärnor, och det finns de som har mindre snygga stjärnor.

Don't pimp my christmas

Det är andra advent, och i ärlighetens namn har jag faktiskt ingen aning om varför man ska ha två av fyra i mossa placerade ljus tända. Vad jag däremot vet är att hysterin har börjat. Hela staden lyser, ljusstakar, glitter, träd fulla i lampor. Och jag kan inte riktigt förstå det. Det känns bara falskt. Symboler för tro och ideal har förbytts i varor för profit.

Nu är jag inte så tvär att jag totalbojkottar hela julen. Även mitt hem är pyntat inför jul, men mitt julpynt består endast i en röd adventstjärna som hänger i mitt fönster. Adventstsjärnan är den enda detaljen i julpyntet som känns relevant för mig. Inte för att den ska leda mig till Jesus och den rätta tron. Det jag gillar är tanken att den hänger där som en vägledare. Den hänger i mitt fönster och visar mig vilket som är mitt hem i betongkomplexet med lägenheter (nåja, mitt hus är inte enormt, men består åtminstone av tre våningar. Det kan räcka för att man ska behöva en vägledare.) Den hänger i mitt fönster och vill även visa mig vägen när jag väl har hittat in i min lägenhet. Jag kan titta upp på stjärnan ibland, och känna mig lite tryggare, lite lugnare och lite mer säker på att allt kommer sluta lyckligt.

Rage against klimathotet

Vinterväghållararbetarna har fått nog. I sin frustration över att gå arbetslösa på grund av uteblivet vinterväder har de utfört detta vansinnesdåd. De har demolerat en stackars försvarslös sandlåda. Får vi inte snö snart, vet ingen vad vinterväghållarna kommer ta sig för härnäst. Vi står verkligen inträngda i en gränd nu. Om inte blixthalka och bilolyckor knäcker våra höftben och tar livet av oss, kommer frustrerade arbetslösa vinterväghållare snart krossa civilisationens knän och lyncha oss alla.

Med bucklor i plåten och skam i blicken

...ställde jag av bilen för helgen. "Ahvaffan, jag får nog plats." Tänkte jag när jag hade en småstressad leverans. Det fick jag inte.

Ljudet av plåt som sakta pressas ihop förföljer mig.

2/3

Hetsigt tempo i tillvaron nu. Skola, jobb, skola, skola, jobb, jobb. Därför tar vi en välbehövlig rast tillsammans med ohetsiga blommor.

Havsmonster

Malefish (på riktigt) har gått och blivit en man. Han är i och för sig inte så stor, men han börjar bli ganska skäggig.

Ridderligheten i blågult

Hur står det till med sagan om postväsendet i dessa dagar? Ser vi den stolta ädla ridderligheten, som Costner så utdraget porträtterade för några år sedan i ett sista desperat försök att finansiera sitt liv?

Den vackert himmelsblå färgen kan kanske bleka, de gula fordonen kanske fläckas av rost, men det förändrar inte det faktum att vi är beroende av posten. Troget levererar posten våra varor på dagarna, sorterar vår kommunikation på nätterna. Dygnet runt bär de samhället på sina axlar. Postens lojala soldater är den silvertejp som outtröttligt håller samman hela vår civilisation.

Nästa gång du stöter på din brevbärare; stanna upp, ta av din hatt och skänk en förundrad respektfull blick.

Såväl fan som hans moster

En kontrasternas dag är vad det är. Tunga mörka hårda kontraster.

Jag må jag leva, jag må jag leva!

24 år. Det känns bra. Jag kunde aldrig riktigt förlika mig med 23. Dags för nya tag nu. Lotta gav mig ett IR-filter (tack, min älskade), här är första skabbiga resultatet.

Galenväder, smarta objekt och RAW-kombinationer

Det var galet väder i fredags. Åskade gjorde det, inte helt årstidsenligt, för att göra ett dåligt dubbelord.

Och för övrigt har jag hittat den här sidan. Mattias Karlsson rockar. Bilden nedan är ett montage av två exponeringar av samma RAW-fil, himmel från en, resten från en annan. Och jag lovar, nästa kommer bli bättre. Jag var bara tvungen att ge mig på tekniken med tipsen från Moderskeppet.

Behöver du förpackning?

Kvällens skolarbete; gör en inbjudan till kursens examination. Ett bidrag från klassen ska röstas fram och användas som riktig inbjudan. Här är mitt bidrag. (uppdaterad 28/11. Nu har jag orkat fixa friläggningen och kontrasterna på Lotta)

STENMARKS NYA KÄRLEK!

Skriker Aftonbladet.

Bildextra: Sågs ihop med okänd blond kvinna i Stockholm i helgen.
"Hon såg honom djupt i ögonen och såg förälskad ut."
Webb-TV: Här är Stenmarks nya kärlek. Se kärlekspromenaden genom Stockholm.

Bara den texten får mig att vilja döda.

Men sedan, sedan kommer den jävla fjollan Fredrik Virtanen med ett fyndigt "Jag vill vara Stenmarks nya kärlek" i sin blogg.

Och hela Aftonbladetredaktionen skrattar lite myslagom åt sin galne bloggare som är så behagligt wild'n crazy.

Och Lars Johan Hierta gråter stilla i sin grav.

Tegellås

Jag vill verkligen, verkligen veta vad det här låset låser in.

There's a new dog in town

På Nobellplan. Bara så ni vet.

Ett med naturen

Idag har vi interragerat med naturen. Naturen representerades av ett gäng änder. Hetsiga små jävlar.

Kraznogorsk - caught on tape

Veckans skolarbete: skapa ett cd-omslag. Mjuk avskalad gothsynth blev det. Tror jag. Det ser ut så.

För övrigt var det inte överdrivet bekvämt att linda in hela kroppen i ståltråd.

Johnossi

Johnossi spelade på Arena igår. Jag följde lyriskt Rallyholgers uppmaning och dansade mig blodig.

Tillägg: Jag stukade även en tå på förfesten.

Profilerande

Nu tänker jag vara tråkig och kasta ut lite skolarbete här. "Skapa en företagsprofil, med tillhörande logga, visitkort, vykort/korrespondenskort, brevpapper, kuvert och övrig profilerande produkt.

Följande: Visitkort med fram- och baksida (Óli, jag ber om ursäkt, men jag har stulit från dig. Eller stöld låter så hårt, jag har inspirerats av dig, kan vi säga), och vykortets framsida.

Eivor

Stormen Eivor, som hon heter i folkmun, rasar i både norr och söder. Här varierar det, lite mörkt, lite ljust. Men blåser som synden gör det åtminstone. På öppna vägsträckor fasar jag för mitt liv. Snart blåser budbilen omkull.

Vem ska du hålla i handen när Kim Jong Il kommer?

Det drar ihop sig till storm nu. Både här, var och där.

Ibland regnar det, men det gör inte så mycket. Det är tak på budbilen.

The Italian Bulle

Jag blev förälskad idag. I en bil. Arkitektkopiabilen skulle in på service, och jag fick en hyrbil. Nästintill sprillans Mini Cooper med mycket motor. Jag kände mig som Robert Redford hela dagen. Imorgon tänker de försöka ta bilen tillbaka. Jag kommer nog gömma mig i oljehamnen.

Helgonförklaring

Notis: Präglad av dels lathet, dels vilja att förändras ställer jag Bildpunks format på huvudet och lägger texten ovanför bilden. Bli inte rädd. Läs först titta sen bara, så ordnar det sig.


Plötsligt kände jag nåt på min handled. Det var på jobbet igår. Jag kikade försiktigt, och det var som jag redan egentligen hade antagit; en släng av stigmata. Jag kanske är lite av ett helgon ändå.

Vägarbete

Utveckling! Framåtanda! Traffikstockning! E18 ska byggas om. Den ska göra själ för sitt namn. Bredare, slätare och snabbare ska den bli!

Flyttfåglar

Det är höst nu. Fåglarna börjar bli rastlösa. Snart packar de ihop och ger sig av. Men som vanligt här i vår värld, är kanske inte alla på väg åt rätt håll. Eller åtminstone inte på väg åt samma håll. Vem är rätt, och vem är fel?

Jag, min budbil och vapenindustrin

Nu ni, sedan en arbetsvecka tillbaka är jag återigen en sann proletär. Dagarna i ända förbränner jag diesel i en liten grå, gul och svart bil. Igår tog vi oss en sväng till Karlskoga för att spionera lite på landets vapenindustri, jag och budbilen.

Sensommarkväll

Vi var ute på Getingberget en sväng en kväll för inte så länge sen. Det är faktiskt jäkligt fint därute vid sjön när solen går ner. Lugnt och skönt, ingen hets där inte.

Regnet det bara öser ner, och folk är så blöta om både skor och strumpor

Det är intressant hur människor reagerar på ett oväntat skyfall. De blir så förvirrade, så obekväma. Alla blir med ens så försvarslösa, och så oskyldiga.