Lur

Under en sväng på Myrorna fick jag syn på ett par 70-talshörlurar. De hängde som en inredningsdetalj i klädavdelningen. Saknade prislapp. "Måste ha!" tänkte jag. Plockade upp lurarna, kände tyngden. Tänkte att nej, sånt har jag inte råd till. La tillbaka dem. Ångrade mig, provade dem på huvudet. Dammskyddens metall nuddade vid öronen. Jag sansade mig igen och lämnade dem på sin hylla. Gick iväg. Vände tillbaka. Sådär höll det på en stund. Till slut gick jag med bestämda steg till kassan, fingrade nervöst på den stora sedeln i fickan, och frågade med tunn röst damen i kassan hur mycket hon ville ha för lurarna.

"Oj, de ser gamla ut" sa hon med grå röst. "Tjugo kronor."

Inombords tog jag ett glädjeskutt.

Låter gör de också. Som en dröm. En vacker dröm.