Min bil låter konstigt
...jag tror det det är nåt fel på ljuddämparen.
I fredags var det party på Nöjesfabriken. Lokala hårdrockarna Sparzanza hade släppfest för sin nya skiva. Jag och Victor studsade omkring framför scenen och stormtrivdes. När kroppen hade börjat ta för mycket stryk satte vi oss och umgicks med en rebellisk ryss. Han var full som bara en rebellisk ryss kan vara och satt och spände sina muskler.
Så blev klockan mycket och det var dags att gå hem. Efter att ha suttit och tölat en stund i Victors kök begav jag mig ut för att möta de 17 minusgraderna i Karlstadsnatten. Skrapade rutorna och tvingade igång bilen. Den var motvillig. Hostade och puffade i vanlig ordning. Fick till några fina förgasarknallar i vanlig ordning. Efter en liten stunds motorvarvande och fläktremstjutande rullade jag iväg. Bilen fortsatte hosta illa.
Sedan utspelade sig en scen ur Kurt Russel-filmen Eldstorm i avgassystemet. (Ni som har orkat se den vedervärdiga brandmanshjältefilmen vet hur det går till; elden sugs tillbaka under dörrspringan, det blir knäpptyst, brandmännen svettas nervöst, den unge orutinerade brandmannen hugger sin yxa i dörren, allting exploderar i ett rasande inferno, den unge brandmannen dör.) Motorn hostar. Så dör den. Medan avgasröret sakta fylls med oförbränd bensin pumpar jag lite försiktigt på gasen. Den dånar till nåt så djävulskt, och motorn börjar vansinnesvråla. Ljuddämparen har exploderat.
Jag körde någon kilometer med vansinnesvrålet innan jag gav upp. Lotta, som precis har gottat ner sig under täcket och börjat lyssna på sin ljudbok får ge sig iväg och plocka upp mig. Vi shoppar bogserlina på Statoil och påbörjar den långa färden hem med Amazonen på släp. Vid femsnåret var vi hemma, och vaknade inte förrän långt in på lördagseftermiddagen.
Nu återstår bara att lyckas bända loss det uppfläkta ljuddämparkadavret, köpa ny ljuddämpare, och skruva dit den. En operation som har gått sisådär hittills. Jag har haft sönder ljuddämparen lite mer under bändandet, men i övrigt är framgångarna små.
Så blev klockan mycket och det var dags att gå hem. Efter att ha suttit och tölat en stund i Victors kök begav jag mig ut för att möta de 17 minusgraderna i Karlstadsnatten. Skrapade rutorna och tvingade igång bilen. Den var motvillig. Hostade och puffade i vanlig ordning. Fick till några fina förgasarknallar i vanlig ordning. Efter en liten stunds motorvarvande och fläktremstjutande rullade jag iväg. Bilen fortsatte hosta illa.
Sedan utspelade sig en scen ur Kurt Russel-filmen Eldstorm i avgassystemet. (Ni som har orkat se den vedervärdiga brandmanshjältefilmen vet hur det går till; elden sugs tillbaka under dörrspringan, det blir knäpptyst, brandmännen svettas nervöst, den unge orutinerade brandmannen hugger sin yxa i dörren, allting exploderar i ett rasande inferno, den unge brandmannen dör.) Motorn hostar. Så dör den. Medan avgasröret sakta fylls med oförbränd bensin pumpar jag lite försiktigt på gasen. Den dånar till nåt så djävulskt, och motorn börjar vansinnesvråla. Ljuddämparen har exploderat.
Jag körde någon kilometer med vansinnesvrålet innan jag gav upp. Lotta, som precis har gottat ner sig under täcket och börjat lyssna på sin ljudbok får ge sig iväg och plocka upp mig. Vi shoppar bogserlina på Statoil och påbörjar den långa färden hem med Amazonen på släp. Vid femsnåret var vi hemma, och vaknade inte förrän långt in på lördagseftermiddagen.
Nu återstår bara att lyckas bända loss det uppfläkta ljuddämparkadavret, köpa ny ljuddämpare, och skruva dit den. En operation som har gått sisådär hittills. Jag har haft sönder ljuddämparen lite mer under bändandet, men i övrigt är framgångarna små.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar