"Klüft? Hm... Hon sysslar med sport, va?"

Som ni säkert vet så är jag måttligt intresserad av idrottshändelser. Är jag inte med själv så känns det som det kvittar. Men när det är semifinal och färjestad spelar, då kan inte ens jag låta bli att ägna det hela lite uppmärksamhet. Och när företaget bjuder på billjetter med sittplatser där du nästan kan frysa fast tungan i mittlinjen, då jävlar åker den grön-vit-röda halsduken från tidigt 90-tal på! Även Lotta, som är än mindre brydd om idrott blir glad när jag kommer hem med semifinalsbiljetter. Och tack vare att Maijk jobbar där han jobbar kunde jag med gott samvete bjuda med honom och kalla det kundvård, eller representation, eller vad fan jag med gott samvete nu borde kalla det.

Så där satt vi tre på våra plaststolar. Och det var precis som hockey ska vara. Bakom oss hade vi en expertkommentator med två sidekicks, som på högljudd och bred värmländska förklarade sitt agg mot allt och alla. Till vänster en expertpekare, som ilsket pekade på Linköpingsspelare varannan minut. Till höger ett uttråkat par som stirrade tomt rakt in i läktaren på andra sidan. Lite längre till vänster ytterligare en ytterligare en hockeyexpert som hängde i trappan, där han lätt kunde smita ut och få sig en öl var tionde minut.

Just ja, så pågick ju en match mitt i allt detta också. Färjestad dominerade. Slogs, gjorde mål, slogs lite mer och gjorde lite fler mål. En spännande match var det sannerligen.

Nu, några dagar senare är Färjestad ute ur leken, och allt är som vanligt. Precis som väntat. Och ingen bryr sig om det heller. För vad spelar det egentligen för roll när man inte sitter där i arenan?

Bilderna: 1; Maijk som bjuden kund. 2; Taklampa med bildskärm. 3; Expertpekare bakom Maijk. 4; Djupvärmländsk expertkommentator. 5; Fyra och en halvmeters svandyksfilmning. 6: Djupvärmländsk expertkommentatorsidekick. 7: Vettefan. Ser ut som om det är nåt som är uppochner. 8; Hockeyexpert i trappan som ger domaren "fräcka fingret", som det heter i TP.