Svampsoppa

...och så tar vi ett steg tillbaka. I eftermiddags hade vi med oss en gubbe från anticimex till vår tilltänkta villa. Han stack ner armen i den nyuppsågade inspektionsluckan i golvet, och drog upp en näve söndersmulat murket svampätet virke. Inte bra. Inte bra alls. Det kanske kan finas en smidig lösning på det hela, men det är för tidigt att säga än. Vi börjar med att häva kontraktet, så får vi se vad som händer härnäst.

Åker

I ett år har vi bott på en bäddsoffa, Lotta och jag. Men nu blir det ändring! Första juli tar vi med oss katterna och flyttar in i vår alldeles egna villa. Det kanske inte är en centralt belägen Herrgård så mycket som det är en skev villa ute på en åker mellan Hynboholm och Hells Angels högkvarter. Men det är en villa. Ett riktigt hus! Och snart är det vi som äger det, för idag skrevs kontraktet på!

Villan ser nästan ut såhär, fast det är ett trähus, inte sten. På 67 kvadratmeter, inte 267. Som ligger på landet, inte i stan. Och så lutar det en del.

Kraft

Idag tvingade jag ut Lotta i den oländiga terrängen mellan brukets sedimenteringsdammar och Boholmens vindkraftverk. En ganska fin promenad, tyckte jag. Stor industri att spana in till vänster, ett vindkraftverk rakt fram och förfallande rester av fiskarläger och bostäder till höger. Det hela var inte riktigt lika uppskattat av Lotta. Men så är jag ju uppväxt med aromen från de kokande bruna dammarna precis runt husknuten också. Jag kan faktiskt förstå hur det hela ter sig lite ogästvänligt för den som inte är född i skarven mellan en stor gammal industri och bruksarbetarnas bostäder. Därför tänker jag tvinga med mig Maijk som fotoassistent till Boholmens terräng någon dag för en mer omfattande session. Men säg inget till honom. Det ska bli en överraskning.

Ljud

Mycket sägs, lite blir sagt. Ett jävla töl är vad det är.

Fågel

"En morgon, då Esmund satt och smekte sin papegoja, spratt han emellertid till av glädje, ty han hade upptäckt, att papegojans vingpennor och stjärtfjädrar började växa ut igen."

Så var ännu en helg till ända. Amazonen har fått sig lite omtanke, och jag känner mig faktiskt jäkligt nöjd med mig själv efter att ha bytt en bensinslang, förgasarmembran, och en fjäder. Det är inga svåra ingrepp, egentligen. Inte alls. Men så ägnade jag inte heller högstadietiden åt att meka med mopeder. Jag har ingen erfarenhet av motorer över huvud taget . De svåraste ingrepp jag har gjort i en bil innan jag köpte amazonen är att fylla på spolarvätska. Och här har jag letat information, kommit fram till vad som kan behöva bytas, gått till reservdelshandlaren och vetat vad jag ska köpa, monterat i de nya delarna utan att tvivla på vad jag gör. Och som om det inte vore nog med att bilen startar efter mina ingrepp, den går bättre än vad den gjorde innan! Lyckas med projekt is the shit. Jag tror jävlar i mig att självförtroendet nu är starkt nog för att börja serva bromsarna. Vilket nog för övrigt är hög tid att ge sig på.

*ler* Det "börjar" bli "dåligt glid" i Bryngfjordsbacken nu....!! Eller......?! :-D

(Det är visst så man ska bruka språket i dessa dagar, har jag fått lära. Och glöm för all del inte att ironi inte fungerar i skriven text.)

Schyssta rims

Med nyblästrade och lackade fälgar åkte sommardäcken på idag. Jag försökte beställa fädöl-röd, men färgsnubben envisades med att jag skulle välja kulör från en färgsticka. Stiligt blev det i vilket fall. Dock fick de glänsande fälgarna resten av bilen att kännas lite matt, men det tar vi tag i sen. Ett varv med autosol, rubbing och vax kan säkert ordna upp det lite.

Evolutionär hybris

Det är faktiskt sommartid nu

"Klüft? Hm... Hon sysslar med sport, va?"

Som ni säkert vet så är jag måttligt intresserad av idrottshändelser. Är jag inte med själv så känns det som det kvittar. Men när det är semifinal och färjestad spelar, då kan inte ens jag låta bli att ägna det hela lite uppmärksamhet. Och när företaget bjuder på billjetter med sittplatser där du nästan kan frysa fast tungan i mittlinjen, då jävlar åker den grön-vit-röda halsduken från tidigt 90-tal på! Även Lotta, som är än mindre brydd om idrott blir glad när jag kommer hem med semifinalsbiljetter. Och tack vare att Maijk jobbar där han jobbar kunde jag med gott samvete bjuda med honom och kalla det kundvård, eller representation, eller vad fan jag med gott samvete nu borde kalla det.

Så där satt vi tre på våra plaststolar. Och det var precis som hockey ska vara. Bakom oss hade vi en expertkommentator med två sidekicks, som på högljudd och bred värmländska förklarade sitt agg mot allt och alla. Till vänster en expertpekare, som ilsket pekade på Linköpingsspelare varannan minut. Till höger ett uttråkat par som stirrade tomt rakt in i läktaren på andra sidan. Lite längre till vänster ytterligare en ytterligare en hockeyexpert som hängde i trappan, där han lätt kunde smita ut och få sig en öl var tionde minut.

Just ja, så pågick ju en match mitt i allt detta också. Färjestad dominerade. Slogs, gjorde mål, slogs lite mer och gjorde lite fler mål. En spännande match var det sannerligen.

Nu, några dagar senare är Färjestad ute ur leken, och allt är som vanligt. Precis som väntat. Och ingen bryr sig om det heller. För vad spelar det egentligen för roll när man inte sitter där i arenan?

Bilderna: 1; Maijk som bjuden kund. 2; Taklampa med bildskärm. 3; Expertpekare bakom Maijk. 4; Djupvärmländsk expertkommentator. 5; Fyra och en halvmeters svandyksfilmning. 6: Djupvärmländsk expertkommentatorsidekick. 7: Vettefan. Ser ut som om det är nåt som är uppochner. 8; Hockeyexpert i trappan som ger domaren "fräcka fingret", som det heter i TP.