För oss som inte tyckte MC-Hammer och Vanilla Ice var så coola

För 19 år sedan började jag skolan. Steg på små taniga nervösa ben in på Lillängsskolan, och klev över tröskeln till sex års systematisk mobbing. Samma år släppte The Offspring sin självbetitlade debutskiva. Och för bara en halvtimme sedan insåg jag att just The Offspring har funnits vid min sida i snart tjugo år. I mitt huvud har det aldrig varit riktigt rumsrent att lyssna på Offspring, jag har alltid ansett dem lite för menlösa och lite för mycket sell-outs för att tillåta mig tycka om dem. Men sanningen är jag började skolan ackompanjerad av Jennifer lost the war, gick i högstadiet till Self esteem, och jag blev faktiskt man till The kids aren't alright.

Med ett sådant soundrack till sitt 90-tal, är det då konstigt att man har utvecklat ett visst mått av opolerad cynisk gubbgrinighet?

She was only six years old
Left to die by strangers

I may be dumb, but I'm not a dweeb
I'm just a sucker with no self esteem



What the hell is going on
The cruelest dream, reality

För övrigt har jag haft Ministry - Jesus built my hotrod på hjärnan i snart fem dagar. Som jag förklarade för Maijk tidigare idag tycker jag speciellt strofen "bing bing bang a bang a bang bing bong bing a bing bang a bong binga bing a bang a bong bong bing bong bing banga bong" är väldigt välformulerad och poetisk.