Löp

Löpa, löpte, löptik. Vi fortsätter med hurtbloggandet (Egentligen är det bara jag som gör det, men jag skriver "vi" på ett sådär äckligt pedagogiskt sätt som lärarutbildningens år har drillat mig att göra)

Löparskorna var på idag igen, ett varv runt Gubbholmen och en liten sväng genom Hagaborg gick turen. Hela femton minuters springande i acceptabelt tempo var det. Jag vet, jag vet. Det är sorgligt kort löpande, men vad fan. Sluta med de där skeptiska blickarna. Det var istidskallt! Dagar som denna får mig att med längtan i sinnet fundera över var den globala uppvärmningen håller hus. Jag ger fan i om land översvämmas och åkrar torkar ut, bara vi FÅR LITE JÄVLA VÄRME SÅ MAN INTE MÅSTE LEVA SOM JÄVLA EN STEN LÄNGRE!!! Förlåt. Men jag frös när jag sprang.

Nu till de goda bitarna. Jag kom in, svettig som en lettisk glädjeflicka efter valfritt bolags billigspritföretagsresa, och med öron frusna ända in till skallbenet. Ok, det kanske inte är det bekvämaste av tillstånd, men mitt i dessa kroppsvärmekonflikter stod jag upprätt, med synen i behåll, och inte antydan till blodsmak i halsen. Det tar sig! Andra veckan av mitt nya, aktiva leverne, och jag trivs med det än så länge. Snart går vi in på tredje veckan, och jag hoppas på fortsatt uppgång. Om temperaturen stiger lite ska jag banne mig springa i sjutton minuter snart. Kanske arton.