Turk

Äntligen har vi fått reda på varför katten är konstig! Åtminstone en av anledningarna till att hon är konstig.

Att det är någonting konstigt med den ena katten råder ingen tvivel om. Hon är extremt gosig, ska alltid följa efter och sitta i knät. Hon plaskar i vattenskålen och lägger leksaksråttorna i den, och så går hon omkring och piper och har konstiga ljud för sig.

Det hela började igår med att vi beställde pizza med hemkörning. Eller ja, egentligen började det tidigare än så. Det började med att Lotta fick en kattunge. En liten vit hårboll till kattunge var det, övergiven av sin mamma och uppfödd på nappflaska. Några år senare träffades jag och Lotta, och ytterligare några år senare beställde vi pizza med hemkörning.

Medan jag betalar för pizzan kommer Lilja promenerande för att se efter vem inkräktaren som luktar mat är. Pizzakillen pekar på Lilja och frågar "Är det där en turkisk van?". Eftersom jag inte har någon aning om vilka raser katten går och bär på svarar jag artigt att jag inte har någon aning om vilka raser katten går och bär på, men att hon troligtvis är lite av varje.

Efter maten börjar vi googla efter turkisk van, och plötsligt klarnar mycket. Efter en stunds läsning står det klart att även om hon inte är helt renrasig, så är hon till väldigt stor del turk. De ser precis ut som Lilja, och har även många skumma beteenden för sig, som att gå omkring och småprata, alltid vilja sitta i någons knä, gilla att leka med vatten, ofta lägga sina leksaker i vattenskålen och i viss utsträckning apportera saker man kastar åt dem. Det sistnämnda gör Lilja dock bara halvvägs. Hon springer efter och fångar det man kastar, för att sedan tröttna och gå därifrån.

Man förväntar sig sällan att lära sig saker om sina husdjur av pizzabudet.