Siktdjup

En dimmig morgon är även det en morgon.

Kistskakarna

 
Planen för lördagen var att packa övernattningsväskan och bege sig till Torsholmen för en kväll med kräftor och bastu. Så blev det inte riktigt. Det stora gänget som skulle åka ut på sjön decimerades till fyra stycken. Så det beslöts att kräftskivan istället skulle få hållas i land. Bastu blev det, kräftor blev det. Så avslöjade plötsligt Anna att Coffinshakers skulle spela på Nöjesfabriken. Vi diskade våra tallrikar, begav oss mot stan, och lyckades anlända till scenen i exakt samma sekund som bandet.

Spelningen var bra och på det stora hela får jag nog säga att det var en lyckad missad övistelse.

 Adam lät mig låna hans snobben-sängkläder.

Borst

Skulle diska. Hittade inte diskborsten. Tar tag i det imorgon istället.

Låda

Det är någonting med gamla repiga verktygslådor. Jag tycker om dem.

Little Birdy

Min fågel har landat, men det hindrar inte att jag fortfarande har en risig låt av ett risigt band på hjärnan.

Så kände jag att jag behövde göra någonting av den där jäkla fågelbilden från stranden i Lomma.

Gräsänkling

Jag tror inte riktigt jag greppade det innan hon åkte, och inte riktigt när jag kom hem till det tomma huset heller. Först alldeles nyss, när jag satt där själv på köksgolvet och försökte borsta tänderna på en vrång katt. Först då slog det mig att jag är ensam hemma, och kommer vara det de kommande fyra månaderna. Lotta sitter på ett flygplan, troligtvis någonstans över Ryssland just nu, på väg mot sitt stora äventyr i Korea.

Bland folks frågor om Lottas resa har en av de vanligaste varit "Men hur ska Rickard klara sig?"

Jo, det ska jag berätta. Rickard ska klara sig alldeles utmärkt. Han kan laga sin mat själv, tvätta sina kläder själv. Men viktigast av allt ska han klara sig alldeles utmärkt för att han är stolt över sin älskling, som vågar ta chansen till ett helt enormt äventyr. Och så ska han spendera många timmar med att stirra in i en webbkamera.

Och den som yttrar roligheter om att borsta katters tänder får en box på läppen.

Dagens kolhydrat

Svårt att stilla sockerberoendet? Det vet vi inget om. För vi befinner oss på en arbetsplats där varje morgon börjar med planerandet av dagens eftermiddagsfika.

Och skulle du bli sugen på någonting innan dess, så finns säkerligen någonting litet att tugga på under tiden.

Rödljus

Börja lysa rött och bråka precis när jag ska gå på lunch. Ingen hyfs alls.

Bug

Deathstalker och Assassin Bug vill du inte träffa på i en mörk gränd.

Från Universeums terrarier

Smör

I enlighet med kampen för att inte hålla en rak linje i bildproduktionen publiceras härmed några (i eget tycke välbelysta) smörblommor. Varsågod.

I en jäversk kohage vid midsommar

Fibre tip, bullet point

Jag har på sistone reflekterat ganska mycket över vad jag borde göra av mitt fotograferande. Tänkt att jag borde följa alla de kloka råden om hur man blir framgångsrik. Hitta en stil och hålla mig till den. Skaffa blixtar och reflektorskärmar och bli en jävel på ljussättning. Organisera min hemsida. Söka uppdrag. Allt sånt som man blir erkänd konstnär av. Nej just ja, porträttfotografslav kanske det heter.

Och sådär har resonerandet rullat på.

Sedan loggade jag in på mitt gamla Lomography-konto och hittade det här anspråkslösa albumet. Då slog det mig att det är mycket roligare att bara trasha gammal film. Ingen prestationsångest. Inga krav på något nyskapande. Bara rekreation. Ingen press (i dubbel bemärkelse).

Härmed är det beslutat. Drömmen om att bli yrkesfotograf är inte längre någon dröm. Drömmen om att vara en välmående hobbyfotograf som fotar vad fan han vill är verklighet. Det här är jag. Det här är bildpunk.

Och har du gammal film som ligger och skräpar i lådorna, så skicka den till mig. Kanske får du se den på ett vernisage någon gång. Kanske inte.

Kopparhallen 6.40

-Vill du ha lite gamla blixtkuber? Undrade Gunilla som hade rensat ur lådor. I morse låg Sylvania-kartongen på skrivbordet. Nu är bara frågan vilken kamera de ska provskjutas med. Någon som vet var man hittar 110-film, alternativt har något bra sätt att skära ner 135-film till rätt storlek?

Farväl Bruno

Inte är han fager med sin tjeckiska design, sina rostiga skärmar och sina titthål i bakluckan. Men han har tjänat oss väl. Aldrig trilskats varken i värme eller kyla. Sommar som vinter har han startat utan problem och tagit oss dit det behövs.

Och idag kom hans nya familj och hämtade honom. Bruno har flyttat norrut, redo för nya äventyr.

Vi kommer sakna dig Bruno. Fast inte tillräckligt mycket för att komma och hälsa på.

Blött

Inte är det badväder idag heller. Och det kan ni gott ha, ni som ligger där hemma och väntar med strandväskan packad. För nu, nu är min lunchrast slut och det är dags att slita igen.

Tillbaka på jobbet

Nyss var det bara en massa sånt här:

Men nu är det bara en massa sånt här igen: