Jacko

Det är väl hög tid att komma ut med även en punkarsjäl som jag i perioder inte har kunnat undgå att charmas av Michael Jackson. En av dessa perioder pågick under 1994. En gång 1994 hade vi maskeradklassfest. Ingen såg vem jag var utklädd till. Däremot trodde alla att jag hade skadat armen. Men det är inte så jävla lätt när man inte har några glittriga pop-handskar hemma. Det är inte så jävla lätt när allt man har hemma är en rulle gasbinda.

(Men en eloge till min mor för den oklanderliga stylingen av indianperuken)

Foto: Mamma

Bonus: i periferin får ni en inblick i min ytterst korta karriär som lantbrukare någon gång under 90-talets första hälft. Notera de grymma solbrillorna i övre högra hörnet.