Tung finne, feta rims

Med mjölksyra i låren sitter jag här och luktar wunderbaum och motorolja. Det var segling idag. Sista seglingen för året i Sverigecupen för finnjolle. Som finnjolleseglare bör man vara ganska storväxt. Att väga sisådär 90 kilo är ingen nackdel. Att väga 63 kilo är däremot en ganska stor nackdel. På undanvinden dundrade jag fram och surfade på vågor, men på kryssen tog det stopp. Jag hängde som en idiot, men inte kom jag någonstans. Som mål hade jag satt att ta mig runt banan torrskodd och under maximitiden, det var faktiskt inga problem. Jag låg allt som oftast sist, men ändå inte dyngsist. Mot andra seglingen började jag få lite flyt i slagen och lite ordning på segeltrimmet. Någonstans mitt i seglingen låg jag ganska bra till någonstans mitt i fältet, men till sista kryssen friskade vinden i, och jag orkade inte med riktigt. Men i mål kom jag ändå. Fyra timmeslånga race kändes i mesta laget, eftersom det är två år sedan jag senast seglade finnjolle, och jag dessutom inte har tagit ett seriöst träningspass de senaste fem åren.


Efter de fysiska aktiviteterna hjälpe far till med lite bilunderhåll. Vi har bytt olja, oljefilter och luftfilter. Tidigare i veckan har jag bytt tändstift, bränslefilter och rotor. Det är inga stora ingrepp, men jäklar vilken skillnad det gjorde. Hon är som en ny bil, Rödluvan. Tyst och med jämn tändning rullar hon som en dröm. Efter oljebytet kunde jag inte riktigt förmå mig att åka hem, istället cruisade jag runt i stan och kände mig enormt värmländsk, under tiden som Wermelin i P4 spelade skitig blues för mig.

Efter att ha frågat om jag skulle börja med folkrace påpekade Óli att jag måste ha "schysta rims" till bilen. Jag hittade en navkapsel i en stor secondhandlada på Lammberget igår, så nu har hon åtminstone en schyst rim.