Rödluvan

Numera är vi stolta bilägare! Igår räddade vi en röd Amazon -65 från ett dystert öde i vad som närmast kan benämnas som ett träsk strax utanför Örebro. På en skitig och misskött tomt stod ett äldre skitigt och misskött par, runt dem en handfull rostiga begynnande bilvrak. Min far var med, till synes ganska stolt över att hans son äntligen har kommit till insikt i det vackra i att skaffa sig en bil. Vi synade den gamla Volvon i alla vinklar och vrår innan vi vred på startnyckeln, B20-motorn dundrade förvånansvärt lätt igång, och fortsatte med ett stabilt och takfast muller. Efter en kort provtur hade vi bestämt oss. Trots att bilen skulle kunne ge även den starkaste hälsoinspektör en hjärtatack så skulle den med hem! Lotta prutade ett par tusenlappar, sedan bar det iväg mot bensinmacken. Jag satte mig bakom ratten, och Lotta intog hagelbössaplatsen. Lite orolig ryckte hon i säkerhetsbältet. Det låste sig som det skulle. Jag ryckte till i mitt också, dock satt inte det lika bra. Med ett högljutt metallsikt "CHLINK!" (Jag fick en flashback till Korpen Flyger) flög säkerhetsbältet, med fäste och allt, iväg och la sig vid mina fötter. Kändes stabilt. Käre far skruvade tillbaka det under tiden som jag tankade, nu ska det nog åtminstone stå pall för någon lättare inbromsning.

Väl hemma började saneringsarbetet. Jag gav mig på inredningen med såpa och varmt vatten, efter andra omgången med vatten började det kännas som om man kunde sitta i bilen utan att behöva stelkrampsruta. Sedan öppnade jag bakluckan. Ett väl ventilerat bagageutrymme är det. Tätningslisten runt luckan hade nog torkat ihop till sitt russinliknande utseende innan jag var född, och i botten gapar ett par hål. Blött, rostigt och skitigt var det.

Idag gav jag mig i kast med inredningen. På golvet låg en röd heltäckningsmatta limmad på den isolerande gummimattan. Jag drog lite i heltäckningsmattan, och fick en kvadratdecimeter i handen. Under var det sjöblött. Bara att sätta igång och riva. Nu är plåten blottad i golvet, och så fort maria kommer hem från Norge ska hon få ge sig på det med svetsen, så man slipper få stenskott i ögat.

17 tidigare ägare, buckligt tak och lackad med sprayflaska. Hon har levt ett hårt liv, den av Lotta döpta Rödluvan, men nu ska vi ta väl hand om henne.

Med en och annan list, och faktiskt lite krom kvar.