Brothers in arms

Vanligtvis brukar vi känna oss ganska utanför på vägarna, jag och Rödluvan. Men igår hittade vi en kompis att parkera bredvid.

Lo-Fi

För ett par veckor sen var det systerskapsfestival på UNO. Där leverade bland annat Sara Jo en fantastisk spelning. Lotta filmade henne, och jag var med som stativbärare. Under tiden passade jag på att fota lite också. Här finns ett litet album från kvällen.

Och som motvikt till den sessionen med skarpa foton med fina färger har jag kört lite extrem lo-fi. En film ur lillbälgen, framblaskad i källarkylan, avfotad mot en repig gammal diabetraktares mattskiva.

Micke och Jocke blandar murbruk

Malin postar post

Putslustigt

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men det finns någonting hos hotellskoputsmaskiner som alltid har fascinerat mig. Jag kan aldrig låta bli att putsa skorna i dem, och när jag gör det infinner sig en enormt obehaglig känsla. Det kan ha nåt att göra med tanken på att de enda som nyttjar maskinen utom jag är kostymgubbar på affärsresa som, samtidigt som de säger godnatt och puss till frun i telefonen, i förbifarten putsar till skorna som sista förberedelse inför en kväll som kommer bestå i att ragga, köpa och våldta småflickor.

Andra handens tant

Det är onsdagkväll och jag har tagit tidig helg. Man jobbar ju tamejfan jämt, kom jag på för ett par veckor sen. Därför har jag tagit ut två välförtjänta semesterdagar. I lyckan över att vara ledig har jag korkat upp sista whiskyflaskan i julklappslådan från Maijk och Óli. En tämligen osympatisk singelmalt som är äldre än brorsan. Första glaset kom jag inte riktigt överens med, men nu känns det som om jag och Clynelish har hittat varandra. Han tar för sig av smaklökarna och kräver stor plats i munnen. Det går verkligen inte att sitta och fjollsmutta på den, utan man måste sätta sig rak i ryggen, spänna blicken i glaset och bestämt lägga en liten pöl på tungan. Gör man det utan att darra på manschetten så får man sig en klunk dricka värd att skriva poem till.

Nu sitter jag här och filosoferar över min Clynelish om hur morgondagen ska avnjutas. Det får nog börja med att jag och Lotta åker till solareturen och blir second hand-tanter.

Låg konjunkturmat

Min blodpudding gick sönder.

Einar

Snön envisas med att falla tungt över Forshaga. Det tog vi som ett tecken på att det var dags för årets snögubbe. Så nu står Einar, en kortväxt T-rex med kraftigt bukparti, på framsidan och vaktar vårt gods.