I tältet kan ingen höra dig skrika

...eller i tältet bryr sig åtminstone ingen om dina skrik.

Routern lämnade in för några veckor sedan, därav dålig bloggaktivitet. Så har jag suttit och skrivit html-kod också. Ett område jag har ganska lite erfarenhet av, men med Flickr som bas har jag pysslat ihop en sida, om du känner för mycket bilder och desto mindre snack.

Hänt i veckan:
I söndags packade jag, Lotta och Victor in oss i en bil och tog en dagstripp till Norrköping, där gick vi på arbetets museum hela dagen. Åtminstone jag och Victor. Bra grejer var det.

I måndags gjorde vi oss av med några av föregående dags vuxenpoäng och gick på cirkus istället. Hade fått fribiljetter genom jobbet. Jag minns inte riktigt när jag var på cirkus senast, men det var antagligen någon gång när jag var en meter och ett rakblad lång. Cirkus BrazilJack var i stan. De är duktiga, riktigt duktiga. Clownerna är roliga, djuren är söta och akrobaterna vältränade. Munter musik, skämtande med publiken och en sötsliskig popcorn- och sockervaddsdoft som för minnena till barndomens lyckligare stunder. Men samtidigt ligger det en oändligt tragisk känsla över cirkusen. Allting tycks genomsyras av viljan att bara fly. Clownernas vänliga leenden är iskalla, djurens konster är gränslöst desperata, och akrobaternas graciösa rörelser är spänstiga och imponerande, men känns ändå trötta och slentrianmässiga.