Jäver

Grisar och bristfälliga konstruktioner.

På lördagsmorgonen vaknade jag vid åttasnåret på morgonen, och min blick möttes av en skinande sol. Istället för att försöka somna om bestämde jag mig för att ge mig ut på en upptäcktsfärd på ön. Iväg traskade jag, utan att riktigt tänka trampade jag på längre, och längre bort från stugan. Efter ungefär en timmes promenerande möts jag av en bisarr syn. En gammal liten fiskebåt, inmurad i tegel. Framför den står ett robust bord, fullt av små trädplantor i näverkrukor. Varför gör man på detta viset?

Jag bestämmer mig för att det är säkrast att vända.

På vägen tillbaka träffade jag tre små grisar.

Väl tillbaka vid stugan efter ett par timmars traskande längs små grusvägar tar jag mig ett morgondopp. Flyter omkring en stund med en badring, innan jag tvingar upp Lotta och de övriga ur sina sängar. Frukosten dukas fram, Lotta traskar iväg till utedasset. Jag och Karin står i stugan när vi hör ett "IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHHHHH!!!!! HJÄLP!!!!!" utifrån. En chockad Lotta närmast flyger ut från dasset.

Det visar sig att sitsen på dasset var ganska bristfälligt byggd, och den gamla fuktskadade spånskiva som höll uppe konstruktionen bara väntade på att få rasa ihop. När Lotta satte sig på skivan gav den efter. Lotta ramlade baklänges ner i dasset. Som tur var landade hon på spånskivan, och inte i några otrevligheter.

Lite småstolt måste jag även tillkännage att snickarsonen Fallqvist, efter en stärkande frukost släpade fram lite virke och verktyg, och med Karin som hantlangare snabbt renoverade dasset.

Starkt nog för en jitterbugg.