Passageraren

"Jag är en passagerare" knarrade Iggy fram på radion igår. Jag var uppslukad redan efter försat ackordet. Min kropp stod lutad mot ritningsplottern, men jag själv var långt därifrån. Fem-sex år sedan. Regnig höstnatt. Ingen specifik höstnatt, bara en av alla regninga nätter för omkring fem-sex år sedan. Smal oupplyst landsväg, bara jag och Kaninen mot resten av världen. Sitter i den lilla rostiga golfens mjuka nersuttna förarstol. Kisar ut mot mötande strålkastare. Som i ett kalejdoskop sprids ljuskäglorna genom den nötta framrutan, för att sedan flyta ihop och rinna iväg i de strida små vattenströmmar som hastar ut längs glasets kanter. Lyssnar till de taktfast knackande ventilerna, högtalarnas brus, bandets svajningar och Iggys knarriga sång. And all of it is yours and mine. So lets ride and ride and ride and ride.