Kontrast

Klimathot eller inte. Det är rätt gött med sommarkvällar.

Så går det om man kallar Holmberg bög

Så var årets första bad avklarat. Jag, Lotta och Mike tog oss ut till Skivtjärn strax utanör Deje. En liten död tjärn är det. Död i den bemärkelse att ingenting växer där, och vattnet är klart som medelhavsvatten. Värst varmt tycker jag nog inte det var heller. Det var inte smärtsamt, men inte heller särskilt njutningsfyllt att flyta omkring i det döda vattnet. Så det blev inte värst många sekunders flytande heller.

Och det värmländska småstadsnationaldagsfirandet, det var i sitt esse vid Skivtjärns strand. Fjortonåringar gav högljudda vägbeskrivningar i mobiltelefon till sina langare. Killar med rakat huvud och sverige-flaggor i byxlinningen kastade sand på småtjejer under det att de skanderade "Så går det om man kallar Holmberg bög! Så går det om man czecher* på Holmberg!" Mopeder och epa-traktorer sladdade omkring på parkeringen.

*Tjecker, chäcker, tjäcker? Vad säger egentligen saol?

Suck

Igår bjöds det till fest. Maria hade bjudit in oss till fest på Sunshine United Car Klubb (Som för övrigt är grannar med Hells Angels). Det var stora bilar, små bilar, fina bilar, fula bilar. De flesta av amerikansk härkomst. Det var öl, liveband, en tatuerare i en husbil, eldshow, strippor och grillade hamburgare. Precis så white trash och risigt som man föreställer sig. Och mitt i allt detta infann sig en otroligt hemtrevlig stämning. Folk drack för allt de var värda, ragglade omkring, varvade motorer, skränade och skrek. Och när de blivit allt för fulla sjönk de i all stillhet ihop i en liten prydlig hög.

Framåt skymningen var det Marias tur att vara grindvakt. Lotta och jag hängde med ut och höll henne sällskap. Det kändes lite märkligt att sitta där på en grusväg vid Hells Angels taggtråd och övervakningskameror i sommarnatten. Ljudet från scenen blandades med varvande motorer och plåt-dunkande. Och det hela var riktigt trevligt. Människor i varierande stadier av fylla cirkulerade runt oss, en del stannade för att småprata, andra för att däcka, och någon för att bryta sönder sin mobiltelefon eftersom hans kompisar hade lämnat honom, fast det egentligen var han som hade kommit på avvägar och strax efter att han hade brutit sönder sin telefon och satt sig i en taxi kom hans kompisar ikapp och åkte med honom i taxin.

Någon gång ganska sent såg vi en liten ljusprick sakta vingla fram längs den lilla grusvägen. Det var Göran som med ljuset från sin mobilkamera hade bestämt sig för att laga sin bilstereo. Han kunde knappt stå upp, men han letade sig målmedvetet in i bilen för att bli liggande på golvet. Ibland hördes några små skrapanden och man såg en liten ljusprick dansa inne i bilen. Ett bra tag senare, när vi nästan hade glömt av honom dånar plötsligt stereon igång, och Göran flyger exalterat ur bilen, ramlar nästan ner i diket, och ropar "Jag fixade det! Jag har lagat stereon! Jag tappade skruven trettio gånger, men jag har jävlar i mig lagat stereon!"

Sedan satte vi oss i Amazonen och gled hem och tänkte att någon dag, då ska vi också vara nog skickliga hantverkare för att laga en stereo på fyllan i totalt mörker.