Sommarlomo

Lomo LC-A laddades i sommarens början med en av de risiga kodakrullarna från den mycket skumma koreanska loppmarknaden. De flesta scenerna utspelas under mina lunchpromenader.

Här följer en fullständig dokumentation av sommaren 2011 till och med 27/7:

Du behöver en semester i Kambodja

Hitler skrev i Mein Kampf att han hellre ville bli hatad än glömd. Låt oss inte ge honom den tillfredställelsen, för den förtjänar han inte. Låt oss glömma hans namn, låt oss stryka hans gärningar ur historieböckerna. Låt oss glömma all ondska i världen. Låt oss glömma såväl Pol Pot som Ian Wachtmeister. Låt oss bara sitta under vår jävla korkek, lukta på blommorna, och se åt andra hållet när vi låter kommande generationer i fred göra om sina föräldrars misstag och massmord.





"Bry dig inte om elden du, gör bara som jag säger så får du mat sen"

Och vips så är vi tillbaka här.



Teaser

Idag tog jag sommarens i särklass bästa bild. Men eftersom jag tog den med en lynnig liten analog kamera dröjer det tills du får se den. Det ska även bli intressant att se om den lynniga lilla kameran tog samma bild som jag hade för avsikt. Vad som kan avslöjas är att en golfklubba, en ambitiös ung kille och en närmast övermänsklig timing är bildens ingridienser.

Men det är ju som sagt analogt, och kommer dröja. Här bjuds istället några sommarvattenbilder från 2009.

Tungstenskalibrerad dia, engelsk 40-talsplåtkamera.

Vertikalt

Jag har varit lite trött på digitalt foto den sista tiden. För mycket färg, för lite korn. Men sånt går ju alltid att råda bot på i efterhand.

Cykeltur från Skoghall till Skåre någon gång i Juni.



Sjösug

Jag borde verkligen släpa mig ut på sjön snart. Det är hög tid för säsongspremiär nu.

Lomo LC-A, höst -09

Upphittat; glada minnen

För ett antal år sedan, troligtvis någon gång mellan 2002 och 2006, promenerade jag på cykelvägen längs älven strax nedströms om Älvkullegymnasiet. På vägen hittade jag en negativremsa med fyra bildrutor; två föreställande till synes lyckliga dansande människor, två föreställande ett vitt innertak.

Negativremsan förblev under ett par års tid liggande i bröstfickan på en sällan använd jacka, för att senare förpassas till en låda. Ikväll öppnade jag nämnda låda, och hittade längst ner det illa medfarna stycket film. Det är hög tid att minnet av dansen och innertaket återbördas till dess ägare, så om du känner igen dig eller kan tänkas känna någon som kan tänkas känna igen sig på följande bilder, hör av dig. I annat fall, vänligen hjälp mig sprida bilderna tills vi hittar bildernas ägare.

Fotograf: ännu okänd

På låtsas och på riktigt

Det är inte utan att jag känner mig lite smutsig efter att ha använt en sån där instamatic-efterliknande app till telefonen. För att rena mig sprang jag till bokhyllan och rotade fram lite repiga negativ från en riktig Instamatic-efterliknande kamera. Följande melankoliska trädbild kommer ur en plastig Agfa ISO-Rapid från 60-talet:

Vidvinkelkatt

För rättvisans skull; här är på begäran katt nummer två i vidvinkel.

Sommarslav

Det är ju tur att man slipper sitta hemma och undra hur man ska fördriva tiden i regnet. Två veckor kvar till min sommar börjar. Just nu känns det väldigt långt bort.

Och ja, jag har laddat ner en sån där instamatic-app som jag egentligen ogillar så starkt. Men ibland blir behovet av ett smakfullt ljusläckage större än orken att ladda en gammal platskamera med film.

Kimbap

Lotta bjuder på Koreansk vecka i köket. Sämre kan man ha det!

Fisk

Fisheyeconverter+telefon=klöbba

HJältarna

Mer Lomo i Prag, idag en superhjältekonferens våren 2008.

Lomo söker sina rötter i öst

Digital bildhantering är praktiskt i många avseenden. Det för även med sig att allt ska dokumenteras och publiceras i samma ögonblick det sker. Helst ska man live-strömma hela sin tillvaro via samtliga Internets mötesplatser, och sedan digitalt lagra eländet så det som riskerar glömmas bort ständigt finns i sin ursprungliga form.

Nu vill jag inte sticka ut hakan och säga att den överdistribuerade digitala tillvaron är någonting förkastligt vi alla borde sluta med. Det jag vill säga är att i alla fall min kreativitet går i väggen då och då, och jag behöver ett andningshål ibland. Ett lite lugnare och mer behärskat arbetsflöde.

Mitt behärskade och lugna arbetsflöde ser ut som följande:

1. Ett tjugotal gamla analoga kameror ligger spridda i huset.

2. Några laddas med film.

3. Ibland får en eller annan följa med på utflykter, för att därefter återgå till att ligga spridda i huset.

4. Då och då blir en film full, laddas ur sin kamera och blir liggande i någon väska eller jackficka.

5. En obestämd tid senare framkallas filmen, och förvaras efter det under obestämd tid i lådor, väskor, jackor med mera.

6. Här sker en viktig del i processen. Då och då hittas filmen, studeras, ådrar sig ålderstecken så som repor och damm, för sedan förflyttas till annat förvaringsutrymme.

7. Förr eller senare hamnar filmen i en scanner för att till slut få göra sin del i mediabruset.

Ungefär så har vägen hit sett ut för den bunt repiga Lomo-bilder från en resa till Prag hösten 2009 som nu presenteras.