The land of race car ya-yas

The land where you can't change lanes
The land where large fuzzy dice still hang proudly like testicles from rear view mirrors

Helgens planer blev hejdade av elak sjukdom, men förhoppningsvis kan vi ge oss av i morgon istället. Fira nyår i bubbelpool under Västernorrlands himmel vore sannerligen trevligt. Vi håller tummarna för det.

Hål

Zorki-4 fick sig ett snabbproducerat, men faktiskt ganska vältillverkat vidvinkelhålobjektiv. Preparerad med den finaste diafilm som fanns i Greens sortimente fick den gå som budbilskamera i ett par dagar.

(klicka för jätteförstoring)

Juletomte

Leva för att osjälviskt dela ut presenter till otacksamma ungar, det kan ta knäcken på vem som helst efter ett par hundra år. Han är tillbaka. Han är arg. Han är Jultomten.

Högtid i afton

Julefrid
Julestök
Julepynt
Juletönt

Snart kommer tomten. Go jul, go vänner!

Hej mitt vinterland

Karlstad kan faktiskt vara ganska fint så här års. Den senaste veckan har jag kört omkring med ett sinne fromt som ett rådjurs uppsyn och bara njutit av solskenet som silas genom de frostiga trädtopparna.

Men idag. Idag är det löning och sista fredagen före julafton. Om två minuter ska jag navigera rakt igenom stadskärnan för att hämta in en rulle ritningar. Om femton minuter sitter jag antagligen i arresten hysteriskt vrålandes repliker ur Deathrace 2000.

Borgmästarholmen

Inget finlir här inte

Det har varit för mycket finlir med noggranna friläggningar och försiktiga nyansjusteringar nu. Därför tog jag en paus från finliret, dök in i bildpunkens hjärta och grötade ihop tre bilder riktigt ordentligt. Inte en lagermask så långt ögat når!

Tamt

Jag vet. Jag vet att jag har spytt mycket galla över alla som förpestar världen med puttenuttiga bilder på sina små husdjur. Jag hatar det! Men vad fan ska man göra när katten stryker sig lite mot objektivet och lägger sig för att spana in Lomon? Hon är ju för söt. Snälla, förlåt mig.

Everything louder than everything else

Det var en magisk afton i fredags. En högljudd och hård magisk afton. Motörhead gästade Karlstad, och trängde in sig på Nöjesfabriken av alla ställen. Lemmy och hans följe är inte direkt purunga längre. De har rent av gått och blivit gamla, men absolut inte gamla och trötta. De är gamla och härdade. Lemmy vrålade precis som han alltid har gjort. Det är få artister som har lyckats hålla exakt samma stil sedan i stort sett tidernas begynnelse. Motörhead är ett stycke levande och väl bevarad rock'n'roll-historia. Rock'n'roll-historia som jag fick vara med och ta del av. De inledde hårt, fortsatte hårt, varvade ner ett par minuter med Whorhouse Blues, och avslutade stenhårt med Ace of Spades och Overkill. I slutet på Overkill slänger Lemmy upp sin bas på axeln som ett gevär, tokspelar och siktar på oss hoppande värmlänningar. Sedan går han lugnt bak till sin förstärkare, lutar basen mot den, vrider nonchalant upp volymen på max, går fram till scenkanten där bandet tackar för sig. Bandet går ut ackompanjerade av en vansinnesbasrundgång utan like. Rundgången dånar i minuter, sliter försärkarens innre i stycken, tills ljudteknikern förbarmar sig över den och låter den tystna.

You can't mess with Doctor Rock.

Tävling: Hitta Mikkey Dee

Olja

Nu sitter jag här och luktar olja igen. Farsan har hjälpt mig med att byta olja i växellådan. Eller ja, byta och byta. Vi rullade fram en tunna att tappa ur den gamla oljan i, och skruvade ur urtappningspluggen. Och ut kom inte en droppe gammal olja, det var i stort sett tomt. Det fanns ingen gammal olja att byta. Inte konstigt att det lät mycket. Så var det dags att fylla upp lådan med olja. Påfyllnadshålet sitter ganska svåråtkomligt. Vi köpte svindyr slang slang och tratt och började slita för att få i oljan. Efter en kvarts kämpande hade vi knappt fått i några droppar. Ny taktik. Vi svor lite tyst, sänkte ner bilen och skruvade helt enkelt ur växelspaken, hällde olja i hålet, och skruvade ihop. Nåt måste vi gjort rätt, för nu går bilen som på rosa fluffiga moln. Det viner fortfarande lite på tvåan och trean, men åtminstone inte så att det vibrerar i hela bilen.

Nu ska jag sitta och lukta på min tröjärm en liten stund. Oljelukten får mig att känna mig lyckad.

Inställningarna till förra inläggets bild var banne mig användbara. Några lätta variationer på samma bas:

Created with Admarket's flickrSLiDR.

Photoshopkväll

Istället för att häcka vid datorn kvällarna i ända har jag den senaste tiden fixat småfel på Amazonen. Idag har jag bestämt att bilen får klara sig utan den dagliga översynen. Alla lampor lyser nästan som de ska, och motorn startar. Det kommer den antagligen göra veckan ut oavsett vad jag gör ikväll. Så, istället för att ligga på Barbros garagegolv och svära har jag unnat mig en photoshopkväll. Mycket, mycket trevligt.

Kvällens första alster:

Djävulens Butelj

Anuskramp

Skadorna vi fick på Älvenäs börjar synas nu. Det är kört nu, Anders.

Besök i industriland

Förra söndagen packade jag och Anders in oss i Amazonen och drog till Vålberg för att fota en gammal övergiven folkpark. Den förfallna folkparken hade tyvärr blivit återupplivad och var nyrenoverad och välstädad. Något besvikna åkte vi in i Vålberg för att undersöka den lite mer söderländska matkulturen. Två hamburgare med grillkrydda blev vi serverade. Med ny energi i kroppen kom Anders på att Älvenäs, ett förfallande industriområde, fanns i närheten. Vi begav oss däråt. Redan utanför grindarna möttes vi av en utbränd Opel. Med andakt stirrade vi mot stenbyggnaderna som fullkomligt vrålade av svår ångest och förfall.

Opel

Anuskramp är garanterad en biverkning av kolsvavla

Mask. Det kanske man skulle haft.

Pjuck var det gott om. Handskar låg det slängt överallt också.

Dem här grejen har garanterat varit till Mars och tillbaka.

Budgetcamping.

Det ser ut att ha groggats rejält på vaktpassen.

Vaktkur med kranium på väggen.

Den här utflykten har garanterat kortat av våra liv med åtskilliga år, men fascinerande miljöer var det! Spana in den här flickr-samlingen för fler bilder.


Created with Admarket's flickrSLiDR.

lo-fi

Nyligen åderlåten sitter jag på jobbet lyssnar på blues. Klockan närmar sig åtta. Scanning kan vara en tidskrävande process, men nu får det räcka för idag. Några llamor och ett par Anders för egen del, ett par bilar åt Göran. Men nu ska jag hem och måla lite på bilen.

50/1,4

Tekniken har bråkat den senaste veckan. Bilstereon stendog efter bara ett par dagars spelande. Det nyinköpta objektivet (Nikon 50/1,4 för den som är fotonörd), vägrade fokusera på avstånd över en meter. Min iPod Shuffle har börjat bråka också. Men nu är stereon i alla fall reklamerad och utbytt, och objektivet inne på undersökning. Shufflen tar vi tag i senare.

Bländare 1,4 är stor. Sjukt stor. Skärpedjupet är kort, sjukt kort. Så sjukt så det är sjukt!

Adam på båtintag. Sjukt kort.

Grusgrop

Igår var jag med Johan till grustaget i Hynboholm och fotade när han lekte. Häftig natur är det, och mycket sand för den delen.

Som sagt, mycket sand.

Itillvaro

Nya Imac står på plats, och hela CS3-paketet är installerat. Och allt flyter som en dröm. Det här är första gången i mitt liv jag har en obegagnad dator. Råkonverteraren i nya photoshop är inte i samma värld som den gamla heller, herrejävlar.

I hamnen har de mycket timmer.

Tung finne, feta rims

Med mjölksyra i låren sitter jag här och luktar wunderbaum och motorolja. Det var segling idag. Sista seglingen för året i Sverigecupen för finnjolle. Som finnjolleseglare bör man vara ganska storväxt. Att väga sisådär 90 kilo är ingen nackdel. Att väga 63 kilo är däremot en ganska stor nackdel. På undanvinden dundrade jag fram och surfade på vågor, men på kryssen tog det stopp. Jag hängde som en idiot, men inte kom jag någonstans. Som mål hade jag satt att ta mig runt banan torrskodd och under maximitiden, det var faktiskt inga problem. Jag låg allt som oftast sist, men ändå inte dyngsist. Mot andra seglingen började jag få lite flyt i slagen och lite ordning på segeltrimmet. Någonstans mitt i seglingen låg jag ganska bra till någonstans mitt i fältet, men till sista kryssen friskade vinden i, och jag orkade inte med riktigt. Men i mål kom jag ändå. Fyra timmeslånga race kändes i mesta laget, eftersom det är två år sedan jag senast seglade finnjolle, och jag dessutom inte har tagit ett seriöst träningspass de senaste fem åren.


Efter de fysiska aktiviteterna hjälpe far till med lite bilunderhåll. Vi har bytt olja, oljefilter och luftfilter. Tidigare i veckan har jag bytt tändstift, bränslefilter och rotor. Det är inga stora ingrepp, men jäklar vilken skillnad det gjorde. Hon är som en ny bil, Rödluvan. Tyst och med jämn tändning rullar hon som en dröm. Efter oljebytet kunde jag inte riktigt förmå mig att åka hem, istället cruisade jag runt i stan och kände mig enormt värmländsk, under tiden som Wermelin i P4 spelade skitig blues för mig.

Efter att ha frågat om jag skulle börja med folkrace påpekade Óli att jag måste ha "schysta rims" till bilen. Jag hittade en navkapsel i en stor secondhandlada på Lammberget igår, så nu har hon åtminstone en schyst rim.

Rödluvan

Numera är vi stolta bilägare! Igår räddade vi en röd Amazon -65 från ett dystert öde i vad som närmast kan benämnas som ett träsk strax utanför Örebro. På en skitig och misskött tomt stod ett äldre skitigt och misskött par, runt dem en handfull rostiga begynnande bilvrak. Min far var med, till synes ganska stolt över att hans son äntligen har kommit till insikt i det vackra i att skaffa sig en bil. Vi synade den gamla Volvon i alla vinklar och vrår innan vi vred på startnyckeln, B20-motorn dundrade förvånansvärt lätt igång, och fortsatte med ett stabilt och takfast muller. Efter en kort provtur hade vi bestämt oss. Trots att bilen skulle kunne ge även den starkaste hälsoinspektör en hjärtatack så skulle den med hem! Lotta prutade ett par tusenlappar, sedan bar det iväg mot bensinmacken. Jag satte mig bakom ratten, och Lotta intog hagelbössaplatsen. Lite orolig ryckte hon i säkerhetsbältet. Det låste sig som det skulle. Jag ryckte till i mitt också, dock satt inte det lika bra. Med ett högljutt metallsikt "CHLINK!" (Jag fick en flashback till Korpen Flyger) flög säkerhetsbältet, med fäste och allt, iväg och la sig vid mina fötter. Kändes stabilt. Käre far skruvade tillbaka det under tiden som jag tankade, nu ska det nog åtminstone stå pall för någon lättare inbromsning.

Väl hemma började saneringsarbetet. Jag gav mig på inredningen med såpa och varmt vatten, efter andra omgången med vatten började det kännas som om man kunde sitta i bilen utan att behöva stelkrampsruta. Sedan öppnade jag bakluckan. Ett väl ventilerat bagageutrymme är det. Tätningslisten runt luckan hade nog torkat ihop till sitt russinliknande utseende innan jag var född, och i botten gapar ett par hål. Blött, rostigt och skitigt var det.

Idag gav jag mig i kast med inredningen. På golvet låg en röd heltäckningsmatta limmad på den isolerande gummimattan. Jag drog lite i heltäckningsmattan, och fick en kvadratdecimeter i handen. Under var det sjöblött. Bara att sätta igång och riva. Nu är plåten blottad i golvet, och så fort maria kommer hem från Norge ska hon få ge sig på det med svetsen, så man slipper få stenskott i ögat.

17 tidigare ägare, buckligt tak och lackad med sprayflaska. Hon har levt ett hårt liv, den av Lotta döpta Rödluvan, men nu ska vi ta väl hand om henne.

Med en och annan list, och faktiskt lite krom kvar.

I'm a lazy sod

I fredags försov jag mig. En och en halv timme sen gled jag in på jobbet, för att bli hånad resten av dagen. Därför har jag införskaffat den hårdaste väckarklocka som går och går. She ain't no human being!

Glöm inte att Sex Pistols skivsläpp fyller 30 i år.

Pimp our rides

För första gången på länge hade vi en hellugn helg utan åtaganden och måsten. Vi åt Nachos för såväl andra som tredje gången och lät saker ta den tid saker tar. I lördags ägnade vi eftermiddagen åt fordonsunderhåll. Jag slipade min undermåligt byggda Cruiser, som snart ska bli diaboliskt svart istället för solblekt babyblå. Lotta, iförd sprillans poncho och mössa, pimpade sin cykel med silverfärgad korg, seriösa lysen och brutal tuta. Nu är vi redo. Hösten, show us what you got!

Flat Carl

Dator i knät, Karensdag i örat och katthår i näsan. Fredagkvällen blir natt. Den tjocka katten har lagt sig tillrätta på mitt bröst. Så fort jag slutar klappa henne börjar hon åla sig och skalla mig på hakan.

Igår fick Carl utstå två timmar tortyr med hårborste och plattång. Resultatet? Hiskeligt.

Drivved

Ola satte griller i huvudet på mig igår. Han nämnde drivved som material till fotoramar, sen har jag spunnit vidare på det hela dagen. Så nu ska här skapas. När och var det kommer ställas ut vet jag inte, troligast någon gång i vinter. Det kommer innehålla drivved, rost, sprucket glas, och ett gäng foton också. 16 foton, är jag ganska säker på att det blir.

Tripple X

I morse tog Lotta körkort! Tjo!

Och jag har tagit mig tid till att scanna in ett gammalt projekt. Sommaren -05 bör det ha varit, som en billig 36-bilders Agfa från Lidl fick sig inte mindre än tre omgångar exponering i tre olika kameror; En gammal läckande mellanformatsbälgkamera, Carls fyrbildskamera, och slutligen min lilla favoritkamera Lomo L-CA.

Finne

Det drar ihop sig till tävling. Deltävling i Sverigecupen för finnjolle. Inte för att jag har någon finnjolle, men jag hoppas få låna en. Enda problemet är att finnjolleseglare är stora. Mycket större än vad jag är. Någon som kan tipsa om ett bra sätt att gå upp 25 kilo på en månad, med konditionen i behåll?

Nyscannad gammal bild ur en läckande 30-talsbälgkamera.

Infra

I helgen firades det årsdag. Grattis till oss!

Så lekte jag med IR-filtret som är för litet för mitt objektiv. Mycket ljusläckage blev det!

I tältet kan ingen höra dig skrika

...eller i tältet bryr sig åtminstone ingen om dina skrik.

Routern lämnade in för några veckor sedan, därav dålig bloggaktivitet. Så har jag suttit och skrivit html-kod också. Ett område jag har ganska lite erfarenhet av, men med Flickr som bas har jag pysslat ihop en sida, om du känner för mycket bilder och desto mindre snack.

Hänt i veckan:
I söndags packade jag, Lotta och Victor in oss i en bil och tog en dagstripp till Norrköping, där gick vi på arbetets museum hela dagen. Åtminstone jag och Victor. Bra grejer var det.

I måndags gjorde vi oss av med några av föregående dags vuxenpoäng och gick på cirkus istället. Hade fått fribiljetter genom jobbet. Jag minns inte riktigt när jag var på cirkus senast, men det var antagligen någon gång när jag var en meter och ett rakblad lång. Cirkus BrazilJack var i stan. De är duktiga, riktigt duktiga. Clownerna är roliga, djuren är söta och akrobaterna vältränade. Munter musik, skämtande med publiken och en sötsliskig popcorn- och sockervaddsdoft som för minnena till barndomens lyckligare stunder. Men samtidigt ligger det en oändligt tragisk känsla över cirkusen. Allting tycks genomsyras av viljan att bara fly. Clownernas vänliga leenden är iskalla, djurens konster är gränslöst desperata, och akrobaternas graciösa rörelser är spänstiga och imponerande, men känns ändå trötta och slentrianmässiga.

While Frank Sinatra sings Stormy Weather

The flies and spiders get along together.

Det blir mer och mer höstluft på kvällarna, och som en naturlig följd dyker Cakes andra album, Fashion Nugget upp allt oftare i hörlurarna. Känslan av att lyssna på skivan är ungefär som att ligga naken och övergiven på kall blöt asfalt.

Så var det höstmarknad igår. Inte så stort, mycket white trash.

Utflykt

På Maijks initiativ avsatte vi lördagen till en upptäcktsfärd. Vi tog våra cyklar och begav oss ut längs klarälvsbanan. Cirka sex mil cyklades det, vi åt korv i Forshaga, åt Glass i Deje och studerade byggdens affärer. Med näst intill omänsklig timing möttes vi upp på Stockfallet.

Där började började färden på den rakaste cykelväg vi skådat.

I Forshaga konstaterar vi att det är farligt att nischa sig för hårt. Det gäller att vara öppen för allt om man ska överleva.


Inte allt, men det bästa.


I värmland mäter vi avstånd i förhållande till Systembolaget.

Plötsligt smäller det till i skogen.
"Är det en skjutbana här?" Undrar Maijk.
"Det hoppas jag verkligen." Svarar jag.

Snart lugnas vi av den här skylten.

I Deje hälsas vi välkomna av en flashig neonskylt...

...och ett tältmöte.

Även här gäller det att inte nischa sig för hårt.

Se rea-priset, betala hälften.

Uffes Blås

God helg!